En Oskriven Framtid

Som många av er läste i förgår och igår hade jag väldigt väldigt ont, idag är det bättre med huvudvärken annars är läget detsamma.

Direkt när olyckan hade hänt så var jag på akuten och blev då hemskickad med misstanke om en wiplashskada. Med mig hem fick jag recept på tre mediciner, Tiparol (morfinliknande preparat), Ketaprofen (mot inflammation) och Alvedon, sammanlagt tog jag 12 tabletter varje dag under 8 veckor. Det kändes som om jag hela tiden gick i en dimma på praktiken till sjuksköterska på grund av alla medicinerna, vilket inte fungerade inför alla sluttentorna.

Därför kontaktade jag min husläkare och vi bestämde att jag skulle ta Relifex (mot inflammation) och Alvedon istället. Bara efter några veckor sparkade min mage bak ut och jag fick jätte ont i magen, det visade sig vara magkatarr orsakat av tabletterna. Efter mycket diskuterande fram och tillbaks hittade vi en bra lösning för stunden, vilket var ett Norspan plåster. Plåstret är ett morfinpreparat, vilket kroppen efter en tids användning vänjer sig vid och då behöver man hela tiden höja dosen. Jag började med 5 mikrogram per timme och efter några månader blev det tio mikrogram per timme. Plåstrena och min envishet gjorde att jag klarade tentorna och tog min examen i januari 2009.

När jag väl blev sjukskriven i januari tyckte vi inte att det var någon mening och byta ut Norspan plåstret mot något annat förrän jag kom till rehab. Väl på rehab reagerade de precis som jag hade trott att morfin preparat inte är något bra alternativ att fortsätta i långa loppet, vilket jag själv inte ville heller. Mitt mål är att gå på så lite medicin som möjligt, men ändå kunna leva ett bra liv med en hanterbar smärta.

På rehab började jag att prova Lyrica i upptrappning, vilket är en epilepsi medicin som används mycket vid nervsmärta. Det gick bra ett tag tills jag höjde dosen till över hundra milligram, vilket orsakade att jag blev så yr att jag höll på att svimma överallt. Vi testade detta i tre omgångar men det funkade inte, så nu har jag bara det till natten eftersom jag sover djupare då. Därför har jag fortfarande kvar Norspan påstret och i sommar har jag tappat mer och mer effekt av detta. Därför har jag fler allt sämre dagar, men det är bara att härda ut för i slutet av augusti är min läkare på rehab tillbaka och då ska vi prova Gabapentin. Det är också en epilepsimedicin som inte behöver ha samma biverkning som den andra, fördelen med epilepsi medicin är att kroppen inte vänjer sig vid den och behöver mer och mer.

Trodde aldrig att jag skulle behöva gå på alla dessa mediciner när jag var så ung, ibland när jag öppnar medicinskåpet och tittar in känns det som man är värsta knarkaren. Men vad ska man göra?