En Oskriven Framtid

Den stora diskussionen som är på allas läppar just nu är om man ska vaccinera sig mot svininfluensan eller inte. För mig var valet självklart då jag har astma sedan fyra år tillbaks och är rätt kraftigt medicinerad mot det. Det blev ännu mer aktuellt då jag fick halsfluss för två månader sedan och blev jätte dålig, tack vare både astman och min skada kämpar min kropp tillräckligt redan nu. Därför blir jag oftast mycket sämre generellt när jag får en förkylning eller liknande eftersom kroppen redan är nedsatt.

Idag var det alltså dags, först blev det lunch på stan med min underbara vän Rosa och sen erbjöd hon sig att följa med mig till belluvuparken för att hålla mig sällskap när jag tog sprutan. Inte för att jag är särskillt rädd för sådana här saker, men man skulle fylla i ett papper med sina uppgifter och då var jag tacksam om hon hjälpte mig att fylla i det eftersom jag har svårt att skriva.

Vi följde pilarna in genom parkens grindar och bortåt mot en av danslokalerna, båda hade vi minnen från högstadietiden då man gick på disco där på fredag kvällarna. Väl inne i lokalen mötte en dam upp oss från Röda korset och lämnade en blankett till mig att fylla. Hon visar oss till ett bord där vi kunde sitta och sedan pekade hon på en annan dam som man skulle gå till för att bli hänvisad till vilken sprutkö man skulle sätta sig i. Rosa fyllde i mina personuppgifter och sen började vi svara på ja och nej frågorna, några frågor ner står det har du någon gång fått en allergisk reaktion? Jag skulle precis svara nej när Rosa kryssade i ja fyrkanten, jag såg lite undrande på henne och hon började genast förklara och påminna mig om den gången när jag blev opererad och fick en allergisk reaktion efter det av smärtstillandet dom gav mig. Tur att hon var med för de hade jag helt förträngt, skyller på att det har varit lite mycket på sistone.

Efter det var det dags för station två att gå till kvinnan som skulle peka var jag skulle sätta mig i för kö. Jag hann bara närma mig innan hon pekade mot en sjuksköterska som stod där helt ensam vid sitt lilla bord av nålar och vaccin. Jag gick med försiktiga steg fram mot bordet och sträckte fram lappen. Hon presenterade sig och började att titta i genom mina svar, hon kom inte långt förrän hon tittade upp på mig och frågade vad det var för allergisk reaktion. Jag förklarade situationen, hon såg fortfarande funderande ut och sa att hon övervägde om hon skulle höra med läkaren hur dom skulle göra. Efter att ha övervägt med sig själv en stund till bestämde hon sig för att ge mig sprutan, men att jag inte fick lämna lokalen på 15 minuter för att se så det inte skulle bli en allergisk reaktion.

Jag gav henne en liten nickning och sen satte hon i gång. Jag fick hålla armen i ett visst läge och sen stack hon, jag tyckte inte det kändes särskilt mycket när hon gav sprutan men det är ju olika från person till person. Jag tackade för mig och letade upp Rosa igen för att slå mig ner en bit bort. Där satt vi tiden ut, men ingenting hände så efter en kvart så traskade vi hemåt. Nu håller vi bara tummarna för att det inte ska bli några biverkningar, det enda jag känner ikväll är som träningsvärk i armen annars är det lugnt.

Nu har jag i allafall förebyggt mig mot svinisen så mer kan jag inte göra...