En Oskriven Framtid

Herregud, vilken vecka! Det känns som en tornado har dragit fram över mig denna veckan och att det enbart finns rester kvar av min kropp just nu.

Många av er som har läst att jag skulle på avstämningsmöte har säkert undrat över hur det gick! Jag kan väl börja med att säga att jag var riktigt nervös på förmiddagen när jag gick och väntade på att klockan skulle bli ett. Många negativa tankar for omkring i mitt huvud, eftersom det var det man hade hört från dom med erfarenhet av sådana möten. Det var även en anspäning över vilken kontaktperson på försäkringskassan man skulle få då jag inte hade haft någon kontakt med henne innan.

När jag kom till sjukhuset slog jag mig ner i min favorit stol i väntrummet för att vänta in resten av gänget. Helt plötsligt hör jag att dörren öppnas och att det kommer in en kvinna med en sprudlande personlighet. Hon går först in till Monica och sen kommer hon och hälsar på mig. Framför mig står en vänlig och omtänksam kvinna i 30-års åldern som presenterar sig som min handläggare, detta var raka motsattsen än vad jag hade byggt upp i mitt huvud. Föreställningen jag hade haft i mitt huvud av min handläggare var en sur, butter kvinna som var trött på sitt jobb i 50-års åldern. Så är det när man har blivit dålig bemött innan, då bygger man upp något negativt.

Hon satte sig ner i väntrummet med mig och vi började prata om allt möjligt och jag kände verkligen att hon brydde sig om mig. Hon sa att jag kunde ringa när som helst och att jag inte skulle vara rädd för det. Det klickade direkt mellan oss, så det var en bra start.

Om man ska sammanfatta mötet så kan jag väl säga att vi diskuterade framtiden som innehöll både arbeta och att kunna leva ett bra liv med livskvalite. Det är mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud efter mötet som jag måste ta beslut till och smällta. Men men en sak i taget... Så det blev ett bra möte tillslut!