Årsdagen!
Nu är dagen äntligen över! Min älskade mamma och syster tog mig till Ikea på dagen, vilket gjorde det lite svårare att fundera över själva olyckan. Det är när jag tänker på det som jag får en stor klump i magen av ångest. Den dagen togs så oerhört mycket i från mig på bara någon minut. Det var inte bara någon liten förändring utan det förändrade både mig och alla runt omkring. Det är inte bara jag som haft ett oerhört tufft år utan även dom som står jämte mig och som ser att min lider.
Jag har åkt mycket bil sen olyckan, men igår när vi skulle köra kändes det helt annorlunda än vad det brukade göra. Helt plötsligt var jag rädd för det kändes som det skulle hända något. Under resans gång fram och tillbaka satt jag i någon typ av beredskap över att något skulle hända, det gjorde det naturligtvis inte utan det var hjärnan som spelade mig ett spratt.
IDet kräver oerhört mycket energi att gå runt på Ikea och därför brukar jag försöka hitta en sittplats på varje avdelning som tex en hög med mattor. För oftast ska man diskutera saker och ting på varje avdelning. För att glömma allt lite och bara verka normal för en stund handlade jag lite också även om det kanske inte var något jag behövde, jag köpte en leksaksmus till Nelly, nya höst gardiner, nytt påslakanset och några svarta trå strån till en vas. Mamma konstaterade när vi kom hem att hon hade sett hur trött jag var, men vi var ändå glada för att vi åkte iväg istället för att ligga hemma och tänka.
Efter att vilat en stund så bestämde vi oss för att gå ner till stan en stund för det var Kulturnatt här igår och sen hyra en film på vägen tillbaks. Så jag, mamma och pappa traskade ner till stan en stund och tittade på en bildterapeut utställning. Det var litegrann som man kände igen från vår kurs i bildterapeut, tex det där att man skulle rita ett träd som föreställde en själv. På utställningen hade man även fått göra en mask av gips där man målade utsidan som man visade sig utåt och sen målade man insidan hur man kände sig. En sån hade jag verkligen velat göra för det hade blivit så konkret med masken man tar på sig utåt inte alltid stämmer med insidan. Efter det blev det en action film som var sådär, slutet var lite tråkigt. Sen somnade Therese gott på kudden. Jag kan väl säga att jag fortfarande vaknar av smällen, men det kommer väl sluta snart när jag har upplevt det tillräckligt många gånger!
Hur hade ni det igår?
Jag har åkt mycket bil sen olyckan, men igår när vi skulle köra kändes det helt annorlunda än vad det brukade göra. Helt plötsligt var jag rädd för det kändes som det skulle hända något. Under resans gång fram och tillbaka satt jag i någon typ av beredskap över att något skulle hända, det gjorde det naturligtvis inte utan det var hjärnan som spelade mig ett spratt.
IDet kräver oerhört mycket energi att gå runt på Ikea och därför brukar jag försöka hitta en sittplats på varje avdelning som tex en hög med mattor. För oftast ska man diskutera saker och ting på varje avdelning. För att glömma allt lite och bara verka normal för en stund handlade jag lite också även om det kanske inte var något jag behövde, jag köpte en leksaksmus till Nelly, nya höst gardiner, nytt påslakanset och några svarta trå strån till en vas. Mamma konstaterade när vi kom hem att hon hade sett hur trött jag var, men vi var ändå glada för att vi åkte iväg istället för att ligga hemma och tänka.
Efter att vilat en stund så bestämde vi oss för att gå ner till stan en stund för det var Kulturnatt här igår och sen hyra en film på vägen tillbaks. Så jag, mamma och pappa traskade ner till stan en stund och tittade på en bildterapeut utställning. Det var litegrann som man kände igen från vår kurs i bildterapeut, tex det där att man skulle rita ett träd som föreställde en själv. På utställningen hade man även fått göra en mask av gips där man målade utsidan som man visade sig utåt och sen målade man insidan hur man kände sig. En sån hade jag verkligen velat göra för det hade blivit så konkret med masken man tar på sig utåt inte alltid stämmer med insidan. Efter det blev det en action film som var sådär, slutet var lite tråkigt. Sen somnade Therese gott på kudden. Jag kan väl säga att jag fortfarande vaknar av smällen, men det kommer väl sluta snart när jag har upplevt det tillräckligt många gånger!
Hur hade ni det igår?
Kommentarer
Postat av: Petra
Hejsan kompis! Tänkte på dig hela lördagen, stod "Tessan" med stora bokstäver på min mobil så fort jag öppnade luckan.. Allt för att inte glömma bort vilken dag det var. Jag hoppas du fick mitt sms..? Tänkte mycket på dig, försökte minnas hur jag kände på min första årsdag, så jag kunde förstår hur du kanske kände det.. men jag minndes inte. Skönt att ni hittade på något i alla fall! Hoppas du fick en bra helg trots dagen! Kramar från mig!
Trackback
