Sista gången på bildterapin!
Idag var det sista gången på bildterapin på rehab, vilket känns lite konstigt och ledsamt! Sex gånger har vi målat tillsammans i gruppen och då kommer man varandra rätt nära! I början får jag lov att erkänna att jag tyckte hela grejen verkade lite flummig och konstigt, att sitta och meditera först och sen helt plötsligt få en bild framför sig vad man skulle måla är något okänt för mig.
Det tog några gånger innan man kom in i hela rutinen och det var först då det gav något. Det är först när man inser hur man ska göra då man vet vilka resurser man har. Vid ett tillfälle började penseln eller svampen plötsligt att måla det jag kände och när bilden var färdig blev det så konkret vad jag kände och tänkte. Jag har insett vilka färger som för mig är glada och vilka som är sorg och ledsamhet. Svart är en sådan färg som innebär smärta och dysterhet när jag tittar på en bild, ändå är många av mina bilder svarta.
Jag tror att det är mycket som jag har gått och bärt på inom mig sedan olyckan som kommer ut i bilderna. När jag har fått ner det på papper blir det lite lättare att bearbeta och lägga det bakom mig. Efter att vi har målat tittar man på varandras bilder och gör om den till sin egen. Jag och Malin ser mycket likheter i varandras bilder och vi kan läsa av hur den andra känner innanför bilden, detta är otroligt skönt att känna. Att någon tänker likadant när vi båda är i en extremt påfrestande situation.
Nu är det alltså slut, så nu får jag väl ta fram papper och pennor här hemma om det är något jag behöver få ur mig. Ska titta på mina bilder och se om det är någon jag vill dela med mig till er alla, såfall kommer det en bild!
Har ni provat bildterapi?
Det tog några gånger innan man kom in i hela rutinen och det var först då det gav något. Det är först när man inser hur man ska göra då man vet vilka resurser man har. Vid ett tillfälle började penseln eller svampen plötsligt att måla det jag kände och när bilden var färdig blev det så konkret vad jag kände och tänkte. Jag har insett vilka färger som för mig är glada och vilka som är sorg och ledsamhet. Svart är en sådan färg som innebär smärta och dysterhet när jag tittar på en bild, ändå är många av mina bilder svarta.
Jag tror att det är mycket som jag har gått och bärt på inom mig sedan olyckan som kommer ut i bilderna. När jag har fått ner det på papper blir det lite lättare att bearbeta och lägga det bakom mig. Efter att vi har målat tittar man på varandras bilder och gör om den till sin egen. Jag och Malin ser mycket likheter i varandras bilder och vi kan läsa av hur den andra känner innanför bilden, detta är otroligt skönt att känna. Att någon tänker likadant när vi båda är i en extremt påfrestande situation.
Nu är det alltså slut, så nu får jag väl ta fram papper och pennor här hemma om det är något jag behöver få ur mig. Ska titta på mina bilder och se om det är någon jag vill dela med mig till er alla, såfall kommer det en bild!
Har ni provat bildterapi?
Kommentarer
Trackback
