ur lillasysters perspektiv
Att vara sjuk i denna familjen är inte lika okej längre, inte för mig.
Nu är det inte längre jag som blir lidande av att jag drar på mig en dålig förkylning och feber utan liksom min kropp faller, faller även min systers vardag.
Det tar både energi och ork..
Och för mig som är van att hjälpa henne varje dag, blir det en jobbig känsla att inte orka som dessa dagar.
MEN
känner att jag måste på något sätt lyfta fram min systers enorma vilja och kämparglöd och även berätta att hennes sallad blev väldigt god igår.
Det var en märklig känsla att bara ligga kvar i soffan när jag hörde hur hon fixade ute i köket, det tar en väldigt tid för henne och jag vet att önskar att hon slapp göra det.
Kanske gör jag fel som frågade gång på gång om hon behövde min hjälp, men även om jag var trött så var jag ändå omedvetet beredd på att hjälpa henne om hon ville. Samtidigt som jag inte vill förstöra hennes känsla av självständighet och att "jag kan". Det blir lite av en balansgång om vad som är okej..
Men det blev ett nej flera gånger om utifrån köket..
Och det jobbiga är att när man känner en person väldigt väl, vet man när något inte kommer helt från hjärtat.
Men samtidigt måste jag lära mig att detta är en del av min systers bearbetning och jag gör henne mer en otjänst om jag inte accepterar hennes nej. Hon måste bli självständig och klara sånt här själv, det är bara så svårt som syster att bara se på när man vet hur mycket det tar från henne.
Jag tror hon saknar rollerna som dem va innan, att hon var den som tog hand om mig.
Det gör jag med, vissa dagar!
Men ni ska veta att hon har tagit hand om mig väldigt bra denna veckan.
En dag denna veckan stod alla mina favorit saker på ett bord och god mat har hon serverat mig och nu kommer hon snart hem med en film som vi ska mysa ner oss till.
Vilken fin människa hon är.
Och fast hon inte känner att hon tar hand om mig resten av dagarna, så gör hon det.
Hon skyfflar inte undan lika mycket sysslor som hon alltid gjorde innan, utan jag har själv tagit hand om dem.
Vilket gör att det känns mer rättvist men gör hennes hjälp inte lika ytlig som den har varit men hon finns lika mycket där för mig med allt annat som hon alltid gjort, det är något olyckan aldrig kommer ta ifrån henne.
Jag ser dina små underverk som blivit stora varje dag,
för du är min syster
Jag ser när dina ögon försöker lura mig och säga att allt är bra
för jag är din syster
Jag fösöker acceptera den du är nu fast du fortfarande är samma syster
för jag är din syster
Jag måste tro på din framtid med bara lycka varje dag, så vi inte missar det dem dagar när du inte orkar vara positiv
för att jag är din syster
Jag ser dig som den viktigaste sak i mitt liv
för jag är din syster
"with every heartbit" :)
