En Oskriven Framtid

I fredags fick jag äntligen tillbaka min bärbara dator, eller åtminstone skalet av den. Allt som gjorde den till min dator var borta på den, så det har tagit några dagar att återställa den till det läget den var i innan den hängde sig. Har saknat att blogga denna veckan, blir liksom tomt på något sätt. Men men nu är jag tillbaks och jag hoppas ni kommer tillbaks och inte har tröttnat på mig.

Veckan som har varit har verkligen rullat på, med mycket inbokat. I måndags var det premiär i bassängen och jag fick ett tränings program av min sjukgymnast. Ett bra och roligt program nu när jag har gjort det några gånger. Problemet med att bada är att jag inte kan doppa håret i vattnet, eftersom jag inte kan tvätta håret själv. Problemet blir dock löst på måndag då Malin också ska bada samma tid som mig och då kan vi tvätta håret varandras hår, vissa likheter finns med två gorillor som försöker plocka kryp från varandras hår. Det är jätte skönt med värmen i vattnet för min nacke och rygg, men jag blir så fruktansvärt trött efteråt. Det känns som man ska somna stående när man går där ifrån. Det kanske blir bättre efter tag, så att det bara är kroppen som ska vänja sig.

Vad har mer hänt i veckan, jag har varit hos kuratorn, på bildterapi och hos min arbetsterapeut Karin. Bilden blev inte riktig som vanligt denna veckan, iallafall inte för mig. Precis när vi skulle börja bildterapin ringer min syster och säger att min katt har rymt och att hon inte hittar henne. Jag vill klargöra att min katt är inne katt eftersom jag vill ha henne med när jag flyttar till en lägenhet och då är det inte rätt att vänja henne till att vara ute katt. Jag satt ju fast på sjukhuset och kunde inte göra något och syrran skulle börja jobba, så det ända jag kunde göra var att ringa till pappa och fråga om han hade möjlighet att åka hem och leta. Så han for hem och jag började måla mina bilder, när jag var klar med dom ringde jag hem och frågade om han hade hittat henne men det hade han inte. Då kände jag att tårarna började rinna ner för min kind, hon var ju det enda som jag hade kvar från mitt gamla liv och som inte hade tagits i från mig. Jag kom in helt förstörd till min grupp på bilden och en underbar vän vid namn Malin kom och kramade om mig. Efter det skjutsade Anki min kurator hem mig, så jag kunde leta själv. Efter att ha varit borta i tre timmar kom hon hem, tårarna bara forsade när jag lyfte upp henne i min famn samtidigt som jag skällde på henne att hon hade försvunnit. Vet att det inte hjälper, men det blev en automatisk reaktion då rädslan försvann.

I veckan har jag även firat två av mina vänner som fyllt år! Nu är det bara fyra födelsedagar kvar denna månaden, snacka om att trycka ihop allt på en månad..

Igår var mamma, syrran och jag i Kristianstad och shoppade. Tror att vi alla bara ville köra iväg för en dag för att göra något annat som skiljer sig från vardagen. Det blev otroligt lyckat och alla fick en varsin kasse i handen innan vi skulle åka hem. Jag köpte bland annat en röd vinter jacka som ska klara 20 minus, det behöver man om man är frusen. Tack för en underbar dag! Resten av kvällen blev det till att vila då jag var rätt trött, sen gick jag och la mig vid elva och sov till elva idag. Min kropp behövde nog tolv timmars sömn för att ladda upp inför nästa vecka!