En Oskriven Framtid

Idag har jag haft en bra dag! I kväll har jag en känsla inom mig av glädje efter en lyckad dag, vilket inte är något som jag längre tar förgivet! Många av mina dagar sedan olyckan har varit en kamp bara att stiga upp ur sänget och veta vilka utmaningar som väntar med bara vardags sysslorna, sina egna känslor och sin egen kropp.

I lördags skrev jag att det var en tuff dag på bloggen och sedan dess har jag inte bloggat. Har behövt tänka för mig själv... Nu är det dags för er att få ta del av det jag känner och tänker. I fredags kväll var det någon som sa till mig att vi måste utgå från hur min situation ser ut nu. Inne i mitt huvud gick det då upp ett ljus att det är kanske så här det ska vara resten av mitt liv, att jag ska leva med en nacke och ländrygg som ständigt ständigt ständigt plågar mig, en höger arm som är obrukbar och en vänster arm som inte går att använda ovanför axelhöjd. I mitt huvud finns bara att det är så det är nu, men inte sen och det är hela tiden det jag har gått och ställt mig in på. När jag fick höra dom orden i fredags kändes det bara som att det var det samma som att ge upp för det var så här det kommer att bli.

Jag vet att så vad det verkligen inte menat, samtidigt som detta uppvaknandet har fått mig att bli mer realistisk. Jag hoppas självklart att det kommer att bli bättre, men istället för att se två ytterligheter som helt frisk till där jag är idag kanske man kan nå något mellanting. Jag måste bara börja tänka så och det är inget man gör över en natt..

Idag efter jag hade varit hos Karin (arbetsterapeuten) och Anki (kuratorn) hade jag och Malin bestämt lunch date inne i stan. Jag träffade denna fantastiska tjej på rehab när jag började där och vi har blivit väldigt goda vänner. Båda kämpar vi mot vår egen kropp fast på olika vis, vilket gör att vi kan diskutera och prata om mycket som är svårt att prata med någon annan om. Vi vet hur det känns att vara i beroende situation, vi vet hur det känns att tappa kontrollen över vår egen kropp, vi vet hur det känns att vara 23 år och inte orka hänga med i samma tempo som våra jämn åriga, vi vet så mycket som inte andra i vår ålder gör.

Vi hade en fantastiskt trevlig eftermiddag och vi avslutade den med lite shopping, tro det eller ej jag fick till och med Malin till att prova lite kläder och att inhandla en fin fin sjal. Det fick bli en gammal bild på oss för jag hade inte kameran med idag!

 

Slutligen vill jag tacka för era otroligt fina kommentarer, det betyder jätte mycket för mig när ni sätter en liten kråka!