Älskade sol!
Jag bara älskaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar solen! Iallafall nu på våren, då det är precis lagom varmt att ligga i en solstol med kläder och en filt så att bara ansiktet får färg. På sommaren är det svårt att ligga en längre stund och sola, eftersom jag blir helt vimmel kantig om jag ligger för längre. Det börjar med att yrseln tilltar så fort man ändrar huvudets position och att man kallssvettas för att det är så varmt att man inte vet riktigt vad man ska ta vägen. Det är signalen för att man ska gå och sätta sig i skuggan istället! Hade inte dessa problem med solen innan olyckan, men nu är det som att kroppen inte riktigt orkar med värmen på sommaren. Det är ju egentligen inget problem för det är bara att sätta sig i skuggan eller någonstans där det fläktar!
Idag har jag och mamma varit ute i flera timmar, först rensade vi lite bland jordgubbsplantorna och sen åt vi lunch ute i solen. Efter det kröp jag upp i solstolen med en filt och bara njöt, nåja iallafall efter att mamma hade hjälpt mig fälla ner solstolen. Vi har nämligen en solstol som fäller sig själv när man lutar sig med kraft bakåt mot ryggstödet! Det är bara ett problem att jag har inte kraften att få bak den, hur mycket jag än trycker och försöker så rubbar den sig knappt en centimeter. Tur att man har en underbar mamma som kan hjälpa en ibland!
Så nu sitter jag här med ett ansikte som går i lite röd ton, men med lite mer energi för att ta sig an en ny vecka!
