Ingen hemlighet....
Det är ingen hemlighet att jag har vissa kognitiva svårigheter på grund av min skada. Det är inte heller en hemlighet att jag tycker det är jobbigt att prata om detta, då jag inte har accepterat att det är såhär själv. Det är inte många som kan förstå hur det är att leva med ett sådant handikapp som inte syns, men som förstör mycket för mig själv.
Igår var det dags för mig och min arbetsterapeut att träffa en annan arbetsterapeut som jobbar mycket med detta området. Vi pratade bland annat om det här med energi och att inte orka med vardagen som man vill. Hon gjorde en liknelse för att man skulle förstå varför, hon menade att när man sover fyller man på med en hink energi som en vanlig människa gör av med under dagen och då räcker det tills nästa natt då du ska fylla på med energi. Däremot vi som har de här problemen fyller också på med en hink energi på natten, men när vi vaknar börjar hinken läcka för att det är en massa hål i den. De här hålen representerar olika saker som tec smärta osv. Med alla dessa hålen säger det sig själv att energin inte räcker en hel dag, även om jag fyller på med en liten kopp energi till när jag vilar så räcker inte det för att orka med kvällen. Nu kanske ni i min omgivning förstår varför jag inte bara kan gå vila för att orka med det jag vill för det räcker inte för att orka hela kvällen. Ibland måste man ändå gå över gränsen för hur mkt energi man har för att det är något viktigt man vill göra, men du kan inte gå i botten jämt.
En annan sak som bestämdes med var att jag ska få en liten apparat där jag kan ha mitt schema, tider, larm osv. För att slippa skriva in i min manuella almenacka. Det känns jätte bra nu efter mötet, för jag måste allt erkänna att jag var lite nervös innan. Så nu vet vi vad vi ska göra under våren och vad som väntar under hösten inom denna biten!
