En Oskriven Framtid

Idag har jag tagit ett stort steg till i kampen för att bli självständig igen! Tro det elle ej, men jag och pappa har faktiskt varit och provkört en automatare vid lunch idag. Den sista gången jag satt i förarsätet var dagen då olyckan hände och sen den dagen har det nästan gått två år. Jag fick känna på känslan att sitta där när min syster hade kört fast i en snödriva i vintras, men då klappade hjärtat så det skenade och ångesten bara kröp närmare och närmare. Då tänkte och kände jag bara, aldrig mer att jag ska utsätta mig för detta och detta är något som jag inte har kämpat emot från nu i sommar.

De senaste veckorna har jag tänkt allt mer på att jag borde sätta mig och provköra på en parkering bara för att se att jag klarar av det med en arm. Idag var det upp till bevis, vi körde till en bilhandlare här i stan som pappa känner för att få provköra en bil som inte hade en manuell växellåda. Först körde vi upp till en pakering, där jag och pappa bytte plats så att jag fick köra. Det gick över all förväntan, så efter det bestämde vi oss för att köra ut i trafiken istället. Ångesten och rädslan över att sitta som förare försvann mer och mer ju bättre det gick!

Så dagens besök ledde till att jag nu vet vad jag vill ha för bil och vad jag behöver ha för anpassning på den. Saker som jag inte visste fans, kunde underlätta för mig jätte mycket som tex en backkamera, automatisk vindrutetorkare som känner av regnet, en lite högre bil som är lättare att kliva i och ur med mera. Enda nakdelen är att jag måste köpa en helt ny bil för att få det jag behöver och det är där som problemet ligger, men jag får väl höra mig för vad det finns för möjligheter.



Min drömbil som har allt som jag behöver!