En Oskriven Framtid

Precis som vanligt kommer en olycka sällan ensam, när jag låg på sjukhus gick nämligen min mobil sönder. Det är ju precis vad man längtar att sätta tänderna i när man knappt orkar att ta hand om sig själv... En vecka efter jag blev utskriven var det dags att ta tag i mobil problemet, så igår kväll åkte jag och mamma till audio video för att slänga oss in i mobildjungeln. Då tyckte nämligen Therese Arvidsson att hon var tillräckligt stark, både fysiskt och mentalt för att ta in information och fatta ett beslut.

När jag vandrade in genom dörrarna visste jag precis vad jag inte ville ha, vilket var det första jag sa till försäljaren. Det löd så här " jag vill inte ha en ny Sony Ericsson och jag vill inte ha en pekskärm", det första pga att min gamla mobil har krånglat mycket och det sista för att jag inte kan hantera det med en hand. Efter att ha gått igenom hela sortimentet av olika mobiler, kände jag efter en stund att golvet började gunga och att jag fick allt svårare att fokusera på vad jag höll på med. Då detta har hänt tidigare några gånger har jag lärt mig av mina misstag, så den gången sa jag faktiskt innan jag svimmade " jag måste nog sätta mig ner". 

Efter några vingliga steg så hittade jag en fåtölj framför en stor plasma tv, där jag snabbt fick ner huvudet mellan benen! Den stackars försäljaren stod helt chockad vid sidan om mig och tillslut fick han med staplande ord fram "vill du ha ett glas vatten?", vilket jag tacksamt tog emot. Efter en stund kvicknade jag till och då var det dags att kasta sig in i mobil djungeln igen, envis som jag är hade jag ju bestämt mig för att inte lämna lokalen förrän jag hade en mobil i handen. Försäljaren tyckte nog att det var tryggast att jag satt kvar där jag gjorde, därför kom han och visade olika mobil modeller på plats och jag fick känna och trycka för att den skulle passa enhands greppet. Efter ytterligare en stund hade jag bestämt mig för en modell och jag skrattade lite för mig själv när jag gick mot kassan. Modellen som jag hade valt var nämligen en Sony Ericsson med pekskärm, snacka om att verkligen vända i butiken.

Ibland finns det ju faktiskt två sidor av saker och ting och det man ratar behöver inte alltid vara så dåligt... Försäljaren såg allmänt glad ut när vi lämnade butiken, för han såg allt lite röd om kinderna ut där ett tag och nervös över hur han skulle hantera en sån här besvärlig kund!!!!!!