Jag lever!
Vill börja med att tacka syrran för att hon skrev ett urgulligt inlägg och förklarade hur allt ligger till, så att jag slipper den biten. Du är underbar min andra hälft!
Igår kväll fick jag komma hem från sjukhuset till min egen säng och kudde, härligt! Till min stora upptäckt så hade min egen säng blivit nästa lika hård som sjukhussängen, då min kropp är rätt förstörd efter så många dagar i sängen. Snälla mamma försökte dock åtgärda problemet genom att bädda in några täcken under lakanet och vips blev det lite bättre, så att jag i natt inte har fått en hel natts sömn. Idag har jag börjat kunna äta lite mer igen, men det är tyvärr en lång väg kvar innan man är tillbaka i samma skick som man var i innan sjukhus vistelsen.
Kroppen är tröttare än vad jag förstod i morse, då jag propsade på att jag skulle få hjälp att duscha. Allt gick bra, men krafterna räckte bara halvvägs så vi fick korta ner våra vanliga rutiner. Så nu ska jag bara samla krafter, så att jag kan få ett riktigt härligt och skönt sommarlov!
Lovar att skriva när jag orkar, hoppas ni fortfarande hänger med mig på min resa!
