Karlshamns Mount Everest!
Jag och mamma har hittat Karlshamns Mount Everest idag, iallafall när det är isbelagt! Efter att jag hade haft en lång sovmorgon bestämde vi oss för att gå en promenad runt strandpromenaden. För er som inte känner till Karlshamn så bra, är det en promenadslinga längs med havet! Vi hade dock inte tagit med i beräkningen att hela rundan var isbelagd. Så när vi kom till en lång uppförsbacke var det med stora insatser och risk för att få ännu fler sträckningar och blåmärken på min lilla kropp som vi började vår bestigning. Mamma tog täten med mig under armen och testade vilken väg som var säkrast för mig att gå! Tack vare det och en viss typ av ankgång från min sida så klarade vi oss från att trilla på rumpan. När vi väl kom ut på vägen igen, pustade vi ut och var stolta att vi hade fullföljt rundan trots svårigheter.
Ibland gäller det nämligen att inte ge med sig när man råkar ut för något. För att övervinna det man är rädd för måste man trotsa det och se det som en utmaning. Som några av er vet har jag trillat några gånger sedan olyckan pga dålig balans och sämre styrka i mitt höger ben. Den senaste gången var förra helgen, då jag förvisso landade mjukt i en snödriva men sträkte mig rejält på höger sidan av ryggen. Efter att man har trillat så finns det alltid en viss rädsla att man ska trilla igen nästa gång man går ut. Då gör man ett val att antingen låta rädslan styra en eller bita ihop och vara ännu mer försiktig när man promenerar nästa gång. Jag valde det sista alternativet, för jag vill att mina svårigheter och funktionshinder ska hindra mig från att göra det jag vill så lite som möjligt!
