Änglar!
Ni är mina änglar Bodil och Monica!
Klockan tolv idag tog jag min nya vid behovs tablett av smärtstillande och nu börjar smärtan bli på en hanterbar nivå igen. Paniken av att ha så ont att tårarna hela tiden sitter i halsen börjar nu sakta försvinna och jag känner mig inte längre som ett djur instängt i en bur.
För det är precis så det känns när smärtan är så hög att man inte klarar av det, för hur man än vänder och vrider på sig kommer man inte där ifrån. Man klarar bara av att ha det så till en viss gräns och jag är så glad att ni känner mig så väl nu att vi kunde göra något åt det tillsammans! Tack för att ni alltid ställer upp och finns där för mig!
Bjuder på en bild på lilla Nelly som inte viker från min sida de dagarna då det är väldigt jobbigt!
Skönt för dej att det finns något att ta till när det är som värst!
