En Oskriven Framtid

Nu är vi hemma igen i vårt lilla blekinge efter en långtur till Jönköping. Igår var det det dags för ett besök på sjukhuset Ryhov i Jönköping för att träffa överläkaren/smärtläkaren Mats Persson för bedömning av att prova facettledsblockad i min nacke. Så klockan halv åtta igår lämnade vi Karlshamn för att köra den tre timmar långa färden upp till Jönköping, men det blev även några stopp på vägen för att vi skulle kunna sträcka på benen lite. 

Efter lunch var det dags för fjärilarna i magen att börja fladdra då i gick in genom sjukhusets dörrar och upp mot smärtenheten. Varje gång man ska träffa någon ny eller ska testa en behandling infinner sig ett hopp och förväntan i magen att det ska bli bättre än vad man har det nu! När vi kom upp till deras dörr var den låst, så vi skulle precis sätta oss ner och vänta in klockan tills den slog ett, men då kommer en man i vit rock ut genom dörren. Han vänder sig mot oss och frågar om jag är Therese, ja säger jag lite chockad. Han presenterar sig då som den läkaren som vi ska träffa och ber oss att anmäla oss i luckan och sen sätta oss ner tills han kommer. Jag anmäler mig i luckan och betalar och stackaren i luckan får mycket jobb med mig då ett frikort måste utfärdas. Efter att vi har suttit några minuter kommer läkaren ut tillsammans en yngre läkare som skulle gå jämte han under dagen och efter det tränger vi oss in alla fyra i ett smalt litet undersökningsrum. 

Han började att förklara anledningen till att vi var där och sen fick jag berätta om olyckan och mina besvär, men även besvara frågorna han ställde. Efter det var de dags för undersökning där han kände på nacken och skulderblad, men även hur stel jag var i de olika riktningarna som jag vred huudet på. Sen kollade han reflexerna i bägge armarna, där han upptäckte att de inte längre var liksidiga. Den dåliga armen reagerade mer än den friska, vilket han tolkade som att den dåliga armen överreagerade. Reflexernas signaler går in till ryggmärgen och vänder medan en signal att du ska röra på armen går en längre bana, vilket gör att det inte är konstigt att reflexerna funkar men inte resten av armen. Detta var bara en liten kort förklaring för er som inte är jätte insatta i anatomin och som tyckte det hela verkade märkligt. 

Slutligen kom vi tillsammans fram till att jag ska prova det här med blockaderna, då statiskt sätt 50 % av de fall med långvarig wiplashskada blir bättre smärtmässigt. Till vår stora förvåning fick jag en tid för prov blockad redan på måndag i Jönköping, så det blir att köra en gång till. Jag fick en tid både på förmiddagen och eftermiddag i fall inte den första blockaden ger någon skillnad smärtmässigt så kan man lägga den på ett annat ställe på eftermiddag. Om man lyckas håller det effekten i sig i ungefär ett dygn, sen blir det som vanligt igen. För att lägga en blockad som håller ett halvår till ett år måste man ha två positiva resultat på provblockader, annars avslutas allt! Så nu håller vi tummar och tår att jag ska vara en av de 50 % som lyckas! Önska mig lycka till på måndag!!!!