Ibland blir det för mycket...
Usch vad jag känner mig hemsk ibland, trots att jag egentligen inte kan rå för det! Som jag har skrivit om innan så har ju min vardag börjat igen men stormsteg, vilket min kropp inte var beredd på. Den har chockats svårt under dessa två veckorna och hämnats genom att göra mig extra trött, ge ökad smärta och lite annat smått och gott.
Att vara nära mig när jag har kommit hem dessa dagarna har inte varit riktigt lika kul, kan jag tänka mig eller rättare sagt jag vet det. Råkar någon säga något som jag kan tolka fel eller som gör att jag måste förklara något, skjuter min mun skarpt eller rättare sagt hugger tillbaka. Det låter som att man är argast i världen just i de situationerna, men egentligen är man bara för trött att ens orka med sig själv och än mindre någon annan.
Förlåt alla som har råkat ut för detta, jag älskar er och skäms för att jag blir sån här ibland. Är så glad att ni står ut med mig ändå, trots att jag blir ett litet monster när det blir för mycket!
