En tvåarmad bläckfisk!
Ibland känns det som att hur mycket jag än kämpar med mig själv opch allting som händer, så räcker det aldrig till. Jag vill så gärna ha tid för min familj, vänner med mera men hur jag än prioriterar och fördelar energin i min vardag, så räcker det bara till alla måsten. Då säger väl många av er, men går inte några av alla måsten att ta väck?
Jo kanske vissa under någon vecka, men det räcker ändå inte. Jag försöker vara nöjd med att kunna göra det lilla i vardagen med vänner och familj, men ibland vill man mer. Jag vill inte vara den enda som går hem från tjejkvällen efter en timme för att jag inte orkar mer... Ibland känns det som man försöker att vara en bläckfisk med åtta armar, men egentligen är det bara två tentakler som fungerar...
Tråkigt inlägg, men det är så det känns!
Hejsan, känner igen det du skriver så jäkla väl, man blir så frustrerad! Inte hjälper det heller. Vet många som kämpar med att antingen så tar de ut sig och arbetar 25-100% och orkar typ bara jobba. Någon enstaka social aktivitet eller nöje då och då för jobbet är så viktigt. Sen finns det de som säger att för att mitt liv ska vara värt att leva, att jag ska ha livskvalitet så måste jag för ha lite tid och ork till familj och vänner och kanske någon hobby. Annars kommer depressioner lätt och då går det ju inte att arbeta heller. Så man får nog välja känna efter och fundera på hur man vill hadet. Jag hade ju ett yrke som är väldigt fysiskt och stressigt, det är inte mycket pengar i djurbranchen så jag kan inte gå tillbaka ens i 25% för jag skulle inte klara mig ekonomiskt på det. Dock har jag kollegor som också skadat sig men fortsätter för de älskar att arbeta med djur de arbetar mer än 110% och inte orkar något annat än jobbet i princip, vissa skaffar inte ens familj. Det är tufft att priotera. Själv har jag nu så svår huvudvärk att arbetsträningen inte gick trots att det var mindre än 25% men väntar på en operation, det är svårt att sitta hemma varje dag, kanske orka en aktivitet tex att gå till rehab med vovven och sen vara helt slut efter det. Jag är så trött på hemmets väggar men när jag inte får sova och aldrig en paus från huvudvärken så går det inte att arbetsträna just nu. Det handlar om acceptans men som du skriver, det är jäkligt svårt att acceptera detta och hålla god min! Många styrkekramar, kämpa på. Gillar att du har katt, djur är underbara skulle aldrig komma upp varje morgon om det inte vore för min hund. Mvh Ulrika
