Nu åker masken av...
Nu struntar jag i allt och slänger mig i soffan, efter en tuff dag. Nacken och käkarna har varit överjävliga idag efter gårdagens Malmö besök, men det vet jag egentligen innan. Så funkar ju mitt skadade liv, att man får böta för allt hela tiden. Gäller att hela tiden väga för och emot.
Kämpade mig till jobbet, så nu känner jag att soffan är välförtjänt efter att ha bitit ihop i tre och en halv timme. För så är det att jobba med människor, hur jag mår får inte synas på utsidan. Jag ska vara lika trevlig, uppmärksam och kunnig oavsett. Man är bra på att spela vid det här laget, man sätter på sig masken att allting är bra. När masken är på är det ingen som kan tränga igenom den, för med åren har masken blivit allt starkare och starkare. Det enda man inte kan dölja hur jag egentligen mår för mina nära och kära är tröttheten och smärtan när man tittar mig i ögonen. Där ser igenom masken, men nu åker den av för några timmar!
