En Oskriven Framtid

Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för min syster, hon är helt enkelt fantastisk. Igår fick jag och mamma order om att lämna huset vid elva och inte komma hem förrän kvart över sex. Dagen gick med en skogsrunda, en tur på stan och besök hos mormor innan det var dags att bege sig hemåt mot Karlshamn igen. Väl i Karlshamn fick jag på mig en ögonbindel och efter att ha kört en bit var det dags att kliva ut. Med mamma som ledsagare i ett stenhårt grepp började jag ledas framåt. Efter en bit insåg jag att marken och de olika underlagen började kännas bekant, det var då jag började misstänka att jag var hemma. Efter att ha blivit placerad på gräsmattan, var det dags för min fina syster att hålla ett litet tal. Som tur väl hade jag fortfarande ögonbindeln på mig, så den sög upp de flesta tårarna och de andra kunde jag fånga upp i näshöjd! Talet handlade om att båda två kommer nu gå in i en ny fas i livet och att det var dags för henne att börja plugga!

 

Då talet var slut åkte ögonbindeln av och till min stora förvåning stod alla mina nära och kära framför mig. Det var morbro Mats som saknades, men han hade godgiltliga skäl. Annars hade alla andra tagit ledigt från jobbet, pysslat för att kunna komma, stresset med mera. Tänk att ha alla dem som man älskar framför sig på en ändå gång. Det händer inte många gånger i livet att nästan alla kan. Efter att den chocken hade lagt sig och alla hade fått sig en kram, såg jag allt gott min syster hade fixat. Tårtor, maränger, ostbågar, godis, melon, kladdmuffins, kladdkaka, sockerkaka, god dricka med mera. Man kom ju till världens fest och en av de bästa dagarna i mitt liv. Hela kvällen var jätte mysig med mycket skratt, prat, god mat, trevligt sällskap och mys i sensommarkvällen.

 

Tusen tack alla ni mina närmaste som var här igår, det betydde så mycket. Det är ni som gör att jag kan skratta även om smärtan gör att jag ibland vill gråta, det är ni som gör att jag vaknar med ett leende på läpparna fastän det är tufft, det är eran kärlek som gör att jag når mina mål och det är för att jag har fantastiska nära och kära runt omkring som mitt liv trots att det är jobbigt är så himla underbart!

 

Den som ska ha ett störst tack och många applåder för det hon åstadkom igår, är min fina syster. Förstår hur mycket jobb det ligger bakom allt detta. Detta var en dag som jag aldrig kommer att glömma och det är den bästa presenten man kan ge någon. Det finns inte ord hur mycket du betyder för mig, men en sak är säker att hur många mil det än är emellan oss så kommer min kärlek alltid vara lika stor.