En Oskriven Framtid

I eftermiddag tog jag och pappa modet till oss och körde och handlade de sista matvarorna till julhelgen. Vi visste att det skulle vara rätt mycket folk, men jag insåg inte att det var såååå mycket folk. Det började redan när vi skulle köra in till COOPs parkering och såg att det inte fanns en enda plats kvar att parkera på och att många vallfärdade från en affär mitt emot istället. Så det var bara att göra likadant, parkera bilen där och börja gå.

 

Väl inne i affären var det bara att ansluta sig till resten av den förvirrade massan, som sprang mellan hyllplanen med sina listor i högsta hugg. Och inte nog med det så skulle man helst hålla koll på den man kom med också, vilket bara det var en stor utmaning i detta stora varuhus. Tillslut stod vi bara som två stora frågetecken i en varsin ände av varuhuset, för att sen någonstans i vimmlet mötas igen.

 

Inte nog med det, jag hade ju tagit en sådan där scanner för att man skulle kunna packa ner matvarorna direkt i kassen samt slippa köa i kassan. Jo tjena, det funkar ju bra tills man kommer till kassan. Väl där var det kö för att betala med scannern och sen när vi väl kom fram och hade satt i med mera kortet, tror ni inte det kommer upp på skärmen " Gå till kassan för avstämning". Tydligen är det så ibland, att det gör en kontroll. Så det var bara att ställa sig i en ny kö, för att sedan packa upp 40 varor på rullbandet och få ett godkännande att man hade scannat rätt. För att sen packa ner alla varorna i kassan en gång till. Och mitt i detta senariot ska ni även tänka er att mitt medicinlarm ringde, så jag fick börja leta upp medicin, hitta dricka osv.  

 

Jag kan bara konstatera, det kommer dröja länge innan min pappa vill julhandla med mig igen!

Hihi!