En Oskriven Framtid

Tiden går så himla snabbt, tänk till hösten är det fyra år sedan jag tvingades flytta hem igen. Mina saker och mitt hem packades ner i flyttlådor på oviss framtid. Målet har hela tiden varit att få packa upp sakerna igen, så snabbt som möjligt och snart är det förhoppningsvis dags. Väntar bara på att en fin lägenhet med hiss eller med inte så många trappor ska dyka upp.

Under hela våren har jag funderat mer och mer på vad jag kan använda av mina saker i flyttkartongerna, då mina förutsättningar har ändrat. Saker och ting måste istället anpassa sig efter mig och tvärtom. En av de sakerna som jag inte kommer att kunna använda är min porslin tallrikar, då de är för tunga. Men det är med sorg i rösten som jag skriver detta, dels tycker jag om dom och sen är det väldigt mycket känslor förknippat till de där tallrikarna. De symboliserar mitt friska liv, där jag kunde välja saker/tallrikar efter form och färg istället för nu när jag måste välja efter tyngd och kant. Jag vet innerst inne att jag måste göra så, men det skär i hjärtat och gör mig lite förbannad över att behöva anpassa sig efter skadan. Jag vill att det ska vara tvärtom, men i vissa situationer finns inget annat val.

För att det ska kännas lite bättre, ska min kusin få tallrikarna i student present från mig. Även om det finns andra saker han kanske uppskattar mer, så kommer det kanske väl till pass när han flyttar första gången. Hoppas att han inte läser detta, men det brukar han inte göra! 

Livet är väldigt tufft ibland, när man påminns om något som man varje dag försöker minimera till att ta minsta möjliga plats...