Soul surfer!

Ibland tror man att man har kommit längre i sin process än vad man egentligen har. Idag hyrde jag en film om en tjej som ville bli proffesionell surfare, men som förlorade sin ena arm i en hajattack. Denna filmen var baserad på en sann historia och handlade om tjejens kamp att nå sin dröm trots sina nya förutsättningar. När jag tog filmen i hyllan tänkte jag att jag kanske skulle bli ännu mer inspirerad och taggad att fortsätta kämpa.
 
Tänk vad fel jag, för jäkla vad det gjorde ont i mig när jag såg hur hennes kamp nästan var identisk med min kamp. Hon förlorade hela sin arm, jag har min arm kvar fast utan funktion. Hon kunde vara en kopia på allt jag har kämpat med och gått igenom. Jag kunde känna hennes ilska när tomaten rullade iväg när man skulle skära, hur alla förpackningar var ett dags projekt att öppna, hur alla kläder man skulle få på sig levde sitt eget liv eller hur man lyckades balansera matvaror ut från affären med en hand och alla står och glor på en... Jag har varit där och är där fortfarande med vissa saker och tårarna rann av både sorg och överflöd av känslor när jag upplevde det genom någon annan. Blev så tydligt när man såg det utifrån, hur jobbigt varje liten sak är när ens liv vänds upp och ner. Det är därför min vardag är en kamp bara den!
 
Det var även jobbigt att se hur mycket alla ville hjälpa till runt omkring och hur hon behandlade dem. Man behöver hjälpen men vill inte ta emot den, för man vill klara allting som innan. Det blir en slags prestige i det, på gott och ont. Det är en drivkraft framåt och att utvecklas, men samtidigt blir man för stolt ibland för sitt eget bästa.
 
Nu har jag iallafall gråtit färdigt för idag och i slutet sa de något tänkvärt. Livet är som att surfa på vågorna, när man trillar måste man upp igen för man vet inte vad som döljer sig bakom nästa våg....
 
För er som vill förstå vardagen med en arm kan jag varmt rekommendera den, för det är ett jäkla anama i den här tjejen som gör att hon når dit hon vill även om det från början inte blev som hon tänkte sig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0