Fy tusan för ormar!!!
Fy tusan vad jag är rädd för ormar. Klarar de mesta djurarterna, men när jag ser ormar kvittar om det är bild eller levande så kryper det i hela kroppen. Har däremot alltid gillat att promenera i skogen, tycker det är väldigt avkopplande. Ingen stress och inga krav!
Har bara träffat på en huggorm en gång i mitt liv, vilket hände när jag var väldigt liten. Så jag aldrig varit rädd när jag promenerar i skogen, tänker inte på att andra små ringlande varelser lever där. Tills igår, när jag fick en chock. Jag, min syster, extra syster, Hannah och lilla Caspian var på en skogspromenad. Vi viker av på en liten mindre stig eftersom Caspian får springa lite lös där, helt plötsligt skriker min syster "En jätteorm". Hannah och jag skriker och Hannah springer iväg, min syster stannar hos min extra syster och jag kastar mig efter Caspian. Min lilla valp visste ju inte bättre än att springa emot den, men han stannade upp precis när ormen började ringla iväg. Hjärtat stannade ta mig tusan på mig, kändes det som i allafall.
Av ren impuls försvann min egen rädsla och fokus blev istället på att skydda Caspian. Valpar kan råka riktigt illa ut av ett huggormsbett. Som tur väl var hände inget, men det kommer nog vara en klump i magen nästa gång jag ska gå i skogen. Istället för att blunda för farorna som jag gjorde innan, kommer nog nu varenda pinne vara en orm!
