4 år...

Några minuter i elva nu på förmiddagen är det fyra år sedan jag hörde en smäll bakom mig och huvudet flög som en katapullt fram och tillbaka från nackstödet. På bara några sekunder förändrades mitt liv till något helt annat än vad det innehöll då.

Istället för jobb, egen lägenhet och framförallt ett aktivt liv blev det ett stillsamt liv fyllt med stor smärta och trötthet. Vardagen blev en väldig kamp för att bara komma upp ur sängen, klä på sig och orka med dagen från morgon till kväll. Varje morgon när jag vaknade fanns hoppet att jag skulle slippa att ha ont och att allting skulle vara som vanligt. Dagarna gick till månader och tillslut var jag tvungen att sluta känna efter på morgonen för att överleva, då det alltid blev en besvikelse. Efter ett tag hade jag glömt hur det kändes att inte ha ont och det nya livet blev min vardag.

Nu har jag levt mitt nya liv i fyra år och det börjar sakta men säkert forma sig till en blandning mellan mitt gamla och nya liv. Smärtan och tröttheten, framförallt skadan finns kvar. Men det är bara en del av min vardag, fler andra delar har tagit plats och gör livet lite roligare igen. Cirkeln börjar så smått bli sluten igen, med tex arbetsprövningen som förhöppningsvis någon gång i framtiden blir jobbet som jag förlorade pga skadan för fyra år sedan. Egen lägenheten som är på gång, förr eller senare och framförallt börjar jag att hitta en balans i vardagen. Jag misslyckas fortfarande och bokar in för mycket eller gör saker som jag blir dålig av, men det händer iallafall inte lika ofta.

Det som glädjer mig mest är att mina närmsta vänner finns kvar från mitt gamla liv, trots att jag inte orkar vara där för dem på samma sätt eller träffa dem lika ofta. Jag har även en familj som jag älskar och som ställer upp i vått och torrt. Sist men inte minst så har ju lilla Caspian kommit in i mitt liv med stormsteg, vilket gör att varje gång man öppnar dörren så får man ett stort leende på läpparna. Så ni ser, även om vissa dagar fortfarande är oerhört tuffa så blir det fler bra dagar än tidigare....


Kommentarer
Postat av: Mor

Du är en kämpe!

2012-10-03 @ 11:56:00
Postat av: Cajsa

Hej fina Tessan! Av en anledning satt jag vid datorn och letade lite roliga och fina bilder till födelsedagskort som jag brukar göra själv. När jag klickar på en bild så är den länkad till din blogg där du har använt den... Märkligt. Och när jag läser dagens blogg så är det 4 år sedan du var med om din olycka, kan inte fatta att det gått så lång tid.
Du är så duktig och kämpar på dag efter dag! Stor styrkekram kommer här, hoppsa vi kan ses någon dag snart! KRAMAR

2012-10-03 @ 19:55:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0