En Oskriven Framtid

Beklagar min frånvaro denna veckan. Vi har haft en tuff vecka inom familjen och prioritering har varit att bara vara tillsammans och ta hand om varandra. Man tar så mycket förgivet när allt bara rullar på i vardagen, att alla nära och kära bara ska finnas där. Men så funkar ju inte livet hela tiden, det vet man ju om men man gör allt för att förtränga det. För några veckor sedan fick vi ett besked som förändrade vardagen för många av oss och resan därifrån har varit en känslomässig berg och dalbana. Men nu börjar allt ordna upp sig igen och livet börjar att bli som vanligt, sakta men säkert igen.

 

Tillsammans är vi starka!