En Oskriven Framtid

Fy tusan, det var allt lite tungt att stiga upp ur sängen i morse. Men det var bara att bita ihop och börja dagen sakta men säkert. När jag väl kom till jobbet var det med förväntansfulla och glädjefyllda steg som jag gick in genom dörren. För egentligen är det kul att börja vardagen igen, det är bara det att man fastnar lite i det härliga lediga livet. Fast vänder man på det och tänker på att utan vardagen, skulle ledigheten inte vara så uppskattad som den faktiskt är när den väl inträffar.

 

Verkligheten har verkligen slagit en som en käftsmäll idag, fullt ös på jobbet och sen promenad och saker som jag var tvungen att ta tag i efter ledigheten här hemma på eftermiddagen. Detta orkade min kropp inte riktigt med, så jag somnade i soffan efter middagen. En skön tupplur på en timme gjorde susen, så nu orkar jag nog någon timmes tv tittande innan det är dags att sova på riktigt!

 

Hoppas att ni har haft en bra dag fina läsare, kanske är det fler än jag som gjorde första dagen efter ledigheten! Nu är den iallafall över, alltid lättare när man väl är igång. Kan väl jämföras med ett ånglok, man är lite seg i starten men när man väl är igång rullar det på av sig själv.