Min första feberfri dag!
I morse när jag vaknade var det första morgonen på länge som inte pannan eldade som en kakelugn och jag badade i mitt eget nattlinne! Allting runt omkring såg så mycket klarare ut och jag kände att blicken kunde fokuseras på ett föremål och blev kvar där, istället för att den började sväva omkring och blicken börjar att flacka.
Jag gick med hoppfulla steg ut mot toaletten för att hämta febertermometern, placerade den med vana i armhålan och tittade med hjärtklappning ner på vad det visade. Den tickade inte på i samma rusande tempo som i den hade gjort de senaste dagarna så hoppet blev större och större. 37 GRADER!!!!!= FEBERFRI Vilken underbar känsla, nu är det bara halsen som ska ge sig med!
Tänk vilka underbara människor man har hamnat hos inom sjukvården, en liten ängel vid namn Monica ringde igår från rehab och undrade hur det var med mig! Kände mig helt varm inombords att alla dom som sliter med mig varje vecka hade tänkt på mig nu när jag inte var där! Det betydde mycket för mig ska ni veta! Ska bli kul att se dom på måndag igen, i morgon börjar planeringen att få ihop hur jag ska ta mig fram och tillbaks till sjukhuset nästa vecka! Kan inte gå eller cykla i allafall, kan inte köra, vill inte åka buss för dom kör alldeles för ryckigt... Det löser sig väl på något sätt, Ida är ju hemma förmiddagarna så det är eftermiddagarna som är problemet!
Vad ska ni hitta på idag? Jag vill lämna min borg och soffa en stund nu, är trött på att befinna mig på samma ställe i 20 timmar per dag! Ska lägga in lite bilder när jag har lite extra energi, vet att det ser tråkigt ut med bara text..
Jag gick med hoppfulla steg ut mot toaletten för att hämta febertermometern, placerade den med vana i armhålan och tittade med hjärtklappning ner på vad det visade. Den tickade inte på i samma rusande tempo som i den hade gjort de senaste dagarna så hoppet blev större och större. 37 GRADER!!!!!= FEBERFRI Vilken underbar känsla, nu är det bara halsen som ska ge sig med!
Tänk vilka underbara människor man har hamnat hos inom sjukvården, en liten ängel vid namn Monica ringde igår från rehab och undrade hur det var med mig! Kände mig helt varm inombords att alla dom som sliter med mig varje vecka hade tänkt på mig nu när jag inte var där! Det betydde mycket för mig ska ni veta! Ska bli kul att se dom på måndag igen, i morgon börjar planeringen att få ihop hur jag ska ta mig fram och tillbaks till sjukhuset nästa vecka! Kan inte gå eller cykla i allafall, kan inte köra, vill inte åka buss för dom kör alldeles för ryckigt... Det löser sig väl på något sätt, Ida är ju hemma förmiddagarna så det är eftermiddagarna som är problemet!
Vad ska ni hitta på idag? Jag vill lämna min borg och soffa en stund nu, är trött på att befinna mig på samma ställe i 20 timmar per dag! Ska lägga in lite bilder när jag har lite extra energi, vet att det ser tråkigt ut med bara text..
Kommentarer
Trackback
