En Oskriven Framtid

Nu är det en ny dag, en ny start för att vara här och nu. När jag har varit nere en dag, tillåter jag mig inte att den andra ska bli likadan utan då ska jag försöka leva som "vanligt" tills nästa gång jag blir ledsen. Är väl ett överlevnadsknep för att inte gå ner mig, det är väldigt lätt att göra det när allt i ens vardag är en kamp.

Det känns som om jag aldrig kan sluta kämpa och det tar bara en massa energi att aldrig bara få vara. Jag kämpar för att bli bättre rent fysiskt, för att få tillbaka min arm, för att få en inkomst och slutligen för att få en fungerande vardag.
Ibland blir man så trött på att alltid kämpa...

Det som är skönt i allafall är att jag fått ro här hemma nu och har mitt eget rum, man ser verkligen att jag bor här just nu. Bara det ger lugn och trygghet i hela situationen. 

Precis när jag hade vaknat ringde min morbrors fru och undrade hur det hade gått i går på undersökningen, har nog världens bästa släkt eller för mig är de fyra personera (fem med hunden Ice) några i min familj. Tänk vilka fantastiska människor man har runt omkring sig och dom är några av dem. Det är sådana människor som gör det värt att kämpa och blicka fram mot en ny morgon dag!