En process som tar tid....
När jag började på rehab trodde jag att allt skulle gå i raket fart och att jag bara skulle ta mig igenom dessa veckorna på kursen och sen skulle jag kunna klara mig själv och börja arbeta igen. Det blev inte så, istället uptäckte vi nya problem när något annat började bli bättre. Istället för att gå ett steg framåt hamnade jag på ruta ett igen, då det kom ett bakslag. Så är det fortfarande, vissa saker bli bättre och andra sämre eller något nytt symtom dyker upp.
Det var med sorg och tårar som jag i eftermiddag gjorde min upptäckt att det livet som raserades på några sekunder tar flera år att bygga upp. Det ena projektet leder till det andra som sedan ska leda till ett arbete och ett liv igen. Detta är en stor process som kommer att ta tid och inte bara vara något som man gör över en dag.
När någon annan tittar i ens kalender ser dom att man är uppbokad i kanske två timmar en dag på rehab, då helt plötsligt får man höra ibland det var inte mycket du hade på schemat eller klarar du inte att arbeta som oss andra. Varje gång man får höra något sånt skär det i hjärtat, för tror ni inte att jag sörjer att jag inte kan arbeta eller att jag inte orkar mer än just dom två timmarna just nu och inte ens det är nästan rimligt om man ser till hur slut jag är efteråt. Jag vill vara som alla ni andra och jag kämpar mig igenom varje dag med alla dess utmaningar, tror ni inte att jag hade velat byta med någon om jag bara hade kunnat.... Så nästa gång ni råkar säga något sånt till en som kämpar trots att ens gamla liv har ryckts ifrån en, tänk på att dom två timmarna är lika mycket som åtta timmar för er och som en vanlig arbetsdag för både dig och mig!
De som säger sånt dom vet inte vad de snackar om! Dessutom har dom nog ett tråkigt liv eftersom dom måste använda sin tid och det lilla dom har innanför pannbenet till att funderar på "varför du igentligen inte kan jobba?" Det ska väl dom skita i! Man slutar inte att förvånas av hur dumt människor kan bete sig.
Men en sak kan jag säga, det är att du är jättestark och jätteduktig som orkar ta dig igenom detta så bra som du gör vännen.
En dag kommer det att vända, kanske när du minst anar det! För är det någon som är värd det så är det du!
Ta hand om dig och "Ta ingen skit" :-)
P&K
Lille vännen... så hårt det svider när jag vet hur det känns.. Vissa människor verkar inte förstå alls..!!! Då kan man nästan bli så arg och ledsen att man önskar de fick känna på den smärta och sorg vi lever med varje dag! Men sen ångrar man sig ganska fort för vi besitter en omtanke och förståelse som de inte ens har känt på. Aldrig skulle man önska någon detta helvete men ibland kan man få nog..... Efter regn kommer solsken vännen! Håll ut och försök se till alla de stora lärdomarna vi får av detta! Det är en livserfarenhet inte många i våran ålder får. KRAMAR!!!
jag blir tårögd. KRAM!
Jag vet! Men du kommer att ta dig vidare, ditt liv går vidare, du kommer att må bättre. Dikten "en stig" beskriver hur svårt det kan vara.Men att själv verkligen vara den som det berör är en kamp som du just nu utkämpar.Du finns i mina tankar.
Följer dig vid sidan om vännen!
KRAM
