En Oskriven Framtid

En levande bok som hade lätt för att lära och komma ihåg saker, meningen jag nyss skrev var en beskrivning av mig innan olyckan. Att komma ihåg saker man nyss läst var en bagatell och jag siktade alltid att nå så långt som möjligt på alla tentor och i skolan när jag växte upp. Jag kunde pressa mig själv väldigt långt, vilket både var en fördel och nackdel. Många gånger pressade jag mig alldeles för långt och ställde alldeles för höga krav på mig själv. På senare år har jag lärt mig att det räcker att göra sitt bästa och vara nöjd med det, mer kan du inte göra.

Efter olyckan förändrades mitt liv på många olika sätt, bland annat närminnet. Jag kunde tex känna igen personer på stan som jag hade träffat innan, men helt plötsligt kom jag inte ihåg deras namn. Likadant när jag ska gå till affären och köpa tex tre saker, när jag väl kommer fram till affären har jag glömt vad jag ska ha och virrar runt som en jagad kanin mellen fruktdisken och köttdisken tills att jag får syn på det som jag skulle köpa. Då går det upp ett ljus för min hjärna att just det de var det jag letade efter.

En annan svårighet som har kommit efter olyckan är det här med att urskilja vilken som pratar när man är många. Det tar längre tid för min hjärna att bearbeta informationen man tar in när någon säger något och sen formulera ett svar. Pratar många i mun med varandra vet jag inte riktigt vad som är sagt och frågar någon mig något då, blir det oftast att jag säger ja eller nej eller bara ler. Jag vet då helt enkelt inte vad jag ska svara på! Sitter jag och pratar koncentrerat med en person och sedan någon avbryter mig har jag inte en aning om vad jag var i samtalet. Tappar lätt den röda tråden när man är många, därför blir det då att man blir lite tystare än vanligt på grund att man inte hänger med i alla samtal.

I fortsättningen blir det helt enkelt att skriva ner så mycket som möjligt för att inte glömma saker och ting, då behöver man inte reta sig på att det har blivit så här. Konstigt att något som inte har med nacken att göra kan bli så påverkat för att man har ont!

Vad tror ni alzeimhers light?