En Oskriven Framtid

I smyg sitter jag här och skriver när min syster är ute och promenerar.

För så länge jag skriver något bra ser man att hon uppskattar det när hon sen kollar.

Ska tillägga att det är första gången jag känner mig lite osäker på att visa för alla er vad jag skrivit. Men kollade i hennes förra inlägg att hon nämnt det,och genast kändes det okej.

Lite konstigt att hon får läsa om mina tankar i stället för att säg dem till henne.

Men så funkar jag - saker som berör mig är oftast svåra att säg öga för öga.

Jag är nog inte ensam.

till saken,
Igår hade hon väldigt ont,

man såg det och med tanke på att hon inte klev upp förrän sent på dagen märkte man det också,

som ett gående lik klev hon ut ur sitt rum. Och då har man lärt sig att hon inte behöver säga något utan man förstår själv hur dagen kommer se ut.

En trött syster,som inte kommer göra något speciellt och har man turen på sin sida kan vi kanske få henne till ett skratt eller leende.

En sån dag, kräver hennes familj ingenting från hennes sida. Ingenting.

Det var ganska tyst med tanke på att det bara var vi två hemma igår.
Hon vilade,jag satt i min ensamhet och läste ur min twilight bok med en kopp kaffe.

Inifrån hennes rum hör jag henne sen säga " skulle du vilja hjälpa mig i duschen" senare idag?

samtidigt som jag tänkte "sa hon verkligen det"

och svarade "ja", så snabbt jag uppfattade frågan.

Jag kunde räkna ut snabbt att detta var mammas "uppgift" sedan tessan blev skadad dem gånger hon behövde lite hjälp.

Och nu när inte mamma fanns till hands på hela dagen kom frågan till mig.

kändes konstigt men självklart väldigt rimligt att så var fallet.

Samtidigt som jag skulle göra allt för min syster -och igår var det att hjälpa henne att duscha.

Svårt för er att förstå kanske att det är en ganska stor sak att min snart 24 åriga syster snart ber mig om detta.
För varje människan är det en helig grej som man vill göra själv.

Jag beundrar henne att hon vågar fråga, för hur märkligt det än känns, så vill jag ju att hon ska göra det.

Starkt gjort.

Vi känner varann utan och innan, men detta gör ändå att vi faller ut från att bara vara syskon.
Vi är syskon men som hjälper varann lite mer.
Och tvingas lära varann lite mer om varandra i situationer som egentligen inte bör mötas.
Men vi möter det som vi inte vill och gör det till erfarenhet som ska göra oss starkare.

nu klev hon innanför dörren och jag har lovat att tejpa hennes rygg!
önska mig lycka till !!