En otrolig kämpe!
I dag går alla mina tankar till en otrolig kämpe!
I högstadiet gick jag och Malin i parallell klasser och vi visste vilka varandra var men umgicks aldrig utanför skolan. Ödet ville väl inte att vi skulle träffas redan då, eftersom vi då inte hade något gemensamt. Andra gången träffades vi när båda hade bassängträning i grupp på sjukhuset. Jag gick där för att jag precis hade fått min astma och Malin gick där för sina reumatiska besvär (vilket hennes läkare trodde då). När bassängträningen var slut bestämde vi att vi skulle träffas igen och ta en fika, men det blev aldrig av. Jag skyller på ödet igen, tiden var inte inne för att vi skulle mötas ännu.
Tredje gången våra vägar korsades var för några månader sedan i ett väntrum på smärtrehab. Denna gången hade vi något gemensamt, vi kämpade för att få ett liv igen fast på olika sätt. Jag upptäckte vilken fantastisk kvinna hon var, omtänksam, driven, engagerad, varm och alldeles underbar! Hon sätter alla andra som hon månar om i första rum och sig själv i andra, vilket säger mycket om en människa! Jag är oerhört glad och tacksam för att jag har fått äran att få lära känna och bli vän med denna fantastiska tjej!
Läkaren har inte kunnat säga vad det är hon kämpar mot, men som jag har förstått det har hon både neurologiska symtom och symtom mot det reumatiska hållet. Idag ska Malin få besked på en MR undersökning hon gjorde i veckan och idag håller vi tummar och tår för att det inte är något allvarligt hon har drabbats av.
Hur det än blir Malin får du aldrig aldrig ge upp och sluta kämpa!!!
I högstadiet gick jag och Malin i parallell klasser och vi visste vilka varandra var men umgicks aldrig utanför skolan. Ödet ville väl inte att vi skulle träffas redan då, eftersom vi då inte hade något gemensamt. Andra gången träffades vi när båda hade bassängträning i grupp på sjukhuset. Jag gick där för att jag precis hade fått min astma och Malin gick där för sina reumatiska besvär (vilket hennes läkare trodde då). När bassängträningen var slut bestämde vi att vi skulle träffas igen och ta en fika, men det blev aldrig av. Jag skyller på ödet igen, tiden var inte inne för att vi skulle mötas ännu.
Tredje gången våra vägar korsades var för några månader sedan i ett väntrum på smärtrehab. Denna gången hade vi något gemensamt, vi kämpade för att få ett liv igen fast på olika sätt. Jag upptäckte vilken fantastisk kvinna hon var, omtänksam, driven, engagerad, varm och alldeles underbar! Hon sätter alla andra som hon månar om i första rum och sig själv i andra, vilket säger mycket om en människa! Jag är oerhört glad och tacksam för att jag har fått äran att få lära känna och bli vän med denna fantastiska tjej!
Läkaren har inte kunnat säga vad det är hon kämpar mot, men som jag har förstått det har hon både neurologiska symtom och symtom mot det reumatiska hållet. Idag ska Malin få besked på en MR undersökning hon gjorde i veckan och idag håller vi tummar och tår för att det inte är något allvarligt hon har drabbats av.
Hur det än blir Malin får du aldrig aldrig ge upp och sluta kämpa!!!
Kommentarer
Trackback
