Jag är inte unik..

Slog upp dagstidningen i morse och på mittuppslaget var det ett stort reportage om en man som hade blivit skadad i en bilolycka. Det handlade även om hur polisen, försäkringsbolaget och försäkringskassan hade agerat i hans fall. Han hade blivit misstrodd att skadan hade uppkommit med olyckan och alla motparter hävdade att skadan kom från en tidigare arbetsskada.

Jag blev helt tom inombords när jag läste detta, för jag har ju liknande problem med försäkringskassa och försäkringsbolag. Som tur väl är har jag en advokat som sköter allt praktiskt och all kontakt utåt, vilket är en underbar känsla att inte behöva ha riktigt full kol och lägga massa energi på det. Det är också en trygghet med en advokat, för då slipper man risken att bli lurad. Om en från försäkringsbolaget hade ringt mig och sagt du får 5000 kr för inkomstförlust, hade jag ju tagit det för jag har ju inte en aning om vad som är rimligt i dessa kretsarna!

Innerst inne har jag naivt hoppats på att mitt fall skulle vara rätt så unikt, vill inte att andra ska behöva kämpa mot myndigheter så som jag har gjort. Det är inte så Sverige ska vara, vi har ju ett land med ett skyddsnät för alla, det trodde jag i allafall. Ju längre tid som jag har varit skadad ju mer liknande fall har jag stött på, vilket gjorde att jag insåg att det var nästan vanligare att man får problem med försäkringsbolag och försäkringskassa än man inte får det.

Ett Sverige med skyddsnät finns inte längre heller, inte för dom som hamnar mellan stolarna. Detta hände i mitt fall eftersom jag kämpade klart min utbildning, helt plötsligt stod jag mellan att vara studerande och vara arbetstagare. Då är det ingen myndighet som har ett givet ansvar att ta hand om en, vilket gjorde att försäkringskassan skyllde på socialen och socialen på försäkringsbolaget.

Ett halvår senare har fortfarande inget tagit på sig ansvaret, utan det maler sakta både hos försäkringskassa och försäkringsbolag. Det har i sin tur orsakat att jag inte längre har en egen bostad eller egen inkomst. Samtidigt har kostnaderna för läkemedel, besök inom sjukvården och behov av hjälpmedel ökat, vilket i sin tur kostar pengar. I mitt fall har jag turen att jag har en underbar familj som hjälper mig. Tycker ändå att något är fel när man som 23 åring har byggt upp ett liv, då ska man inte behöva att bli ett barn i beroende ställning igen för att samhället inte ställer upp.


Är det rätt att den enskilda individen ska ta på sig ansvaret när inte samhället gör det?

Kommentarer
Postat av: Annelie

Hej!

Vill bara uppmärksamma dig på att du har rätt att få ut invaliditetsersättning från alla dina försäkringar, inte bara trafikförsäkring. När detta var aktuellt för mig hann jag med nöd och näppe få ut pengarna från mina övriga försäkringar då ingen upplyste mig om detta förrän det nästan var försent (tror att preskriptionstiden är två år). Så glöm inte kolla upp det! Även om inte pengarna gör livet lättare eller gör att du mår bättre så ska du i alla fall ha rätt till det som du trots allt betalat för...

Hälsningar,

Annelie

2009-07-21 @ 14:04:42
Postat av: Johanna

Det är tråkigt att myndigheter och sånt inte skall fungera och att allt skall ta tid. Jag tänker på dom som inte har underbara föräldrar som ställer upp som du har. vad hade dom gjort i ett sådant läge, då man inte har råd me dlägenhet.. man vill inte direkt gå till socialen mitt i allt kaos...!

2009-07-21 @ 18:43:05
URL: http://misseverything.blogg.se/
Postat av: En Oskriven Framtid

Tack Annelie för ditt tips! Jag har en barnförsäkring som jag försöker att få ut viss ersättning för invaliditet. Det är inte lätt det här, men som tur är har jag fått en advokat via min trafikförsäkring som sköter allt. Blir så glad att du har hittat mej! Tack! Kramar Tessan

2009-07-22 @ 11:30:02
URL: http://enoskrivenframtid.blogg.se/
Postat av: Nathalie

Hej. Hittade din blogg idag, du skriver otroligt bra =)

Min mamma var med om en bilolycka och fick whiplashskada för 12-13 år sedan. Hon hade lika mycket problem med försäkringsbolagen osv. En läkare som aldrig träffat henne satt och skrev ihop ett flersidigt häfte om "hur hon var" och det var rejält nedlåtande saker han hittade på för att hon inte skulle få ut några pengar. Mamma åkte då upp till sthlm och såg till att få träffa den läkare som menat på att han visste precis hur hon var, och du kan gissa att han fick be om ursäkt rejält när han träffade henne. Ingenting av det där stämde ju överhuvudtaget.

Till slut fick hon sina pengar och halv sjukpension. Hon klarar av sin vardag väldigt bra nu trots nackskadan genom att vara ute och promenera mycket. Skulle hon sitta still en hel dag blir hon väldigt dålig, så promenaderna med hundarna har verkligen hjälpt henne till att kunna leva ett helt normalt liv =)



Kan läkarna göra någonting åt din arm? eller gissar de på att det ska läka sig själv?

2009-07-29 @ 10:56:46
URL: http://nathaliegustavsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0