Ett hårt liv!
En del personer går i genom livet utan att några som helst negativa händelser inträffar. Andra personer kanske har världens otur flera gånger under ens livstid. Det behöver inte bara vara att man får en sjukdom, skada, utan det kan även vara att man förlorar någon som står nära eller att ett förhållande tar slut.
En dag satt jag och min syster och diskuterade det här, varför vissa människor drabbas och andra inte. Vi kom fram till att oftast har en människa inte gjort sig förtjänt av att drabbas av något, utan det bara blir så. Vem är det som bestämmer det eller är det ödet att man råkar befinna sig på vissa platser vid fel tillfälle eller att man träffar fel personer. Man kan också vända på det och tänka att det måste vara ödet att man hittar en bra vän eller livspartner. Det kanske inte alltid blir så underbar vänskap som det var från början i flera år, men jag tror att man måste värdesätta den tiden man har fått tillsammans eller den tiden som man har fått vara frisk.
Precis när något som förändrar ens vardag inträffar och gör att ens liv aldrig kommer att bli densamma, tror man aldrig att man ska ta sig upp igen. Man fattar inte hur man ska orka skratta, le eller helt enkelt leva igen. Konstigt nog gör man det på något sätt, men det är en process som tar tid och som är olika för olika personer.
Jag tror att negativa händelser i slutändan leder till något positivt. Erfarenheter och saker man råkar ut för präglar en till den man verkligen ska bli, även om man betalar ett högt pris för att bli den personer. I längden kanske du däremot vinner på det! Det gör också att vi inser att vi trots allt är väldigt starka som personer och att vi klarar av mycket motsättningar. När ens liv förändras gäller det att hitta nya meningsfulla vanor för att man ska känna livsglädje igen!
Hej. Jag är så glad att du kommenterade på min blogg! Låt oss ha kontakt!Läs gärna mina senaste inlägg "Alla människor är lika värda" och lysna på " Fathers loveletter to you"! Har i min blogg berättat en hel del pm min cancertid och vägen ut!! Du är värdefull. Ber för dej. Kram. Båtpastor Ruth, Färjan-Ruth
Du har en gripande blogg. Kram. Färjan-Ruth
Jättefin blogg, och visst har du helt rätt. Jag tror inte alls vissa "förtjänar" olyckor. Tänk bara på alla barn som råkar illa ut, blir sjuka osv.
Nej, det är nog något som bara händer, och händer det får man helt enkelt göra det bästa av allt. Försöka hitta någon mening med det hela.
Kram
Precis så är det. erfarenheter är något som för oss framåt, även dåliga upplevelser kan bli till goda erfarenheter. Man lägger sällan handen två gånger på en varm platta till exempel så även våra dåliga upplevelser lär oss nyttiga läxor.
Ok för att jag kan rabbla en massa goda egenskaper och erfarenheter jag fått genom allt skit som hänt, och fortsätter att hända i mitt liv...men om det varit värt det? I dag har jag en bitter dag så mitt direkta, från magen-känslosvar är NEJ för ända in i h-vete!!
Inte vill jag personligen kunna relatera till allt, näää, jag hade hellre läst om det, om jag tex hade tyckt om mig själv som människa (tack far o tack mor...) så hade jag tagit mycket bättre hand om mig, inte envisats med att köra slut på mig och förstöra kropp, och själ... Och hade jag tagit hand om mig så hade banne mig inte epilepsin kommit, då hade det funnits en mycket helare litentanta istället för som nu, trasig överallt och ja, inte bara "i huvudet" utan också I huvudet...
Sitter dock med en ljuvlig dotter, kanske har mina erfarenheter kunnat användas positivt under hennes uppväxt? samtidigt som jag ju vet att det inte alls är sant jämt...
Äsch, en bitter dag som sagt.. Men, likväl som dåliga erfarenheter också kan föra oss framåt i livet finns det ju en hel uppsjö med människor som liksom jag envisas med att i stort sett bokstavligen lägger handen på den varma plattan om och om och om igen, just bara för att man inte är värd så mycket mer..
Nå ja, ska hiva i mig lunchen, upp på sjukan igen sen, denna gång modern som ligger under kniven, har varit mycket av den här sorten sista året och det tar ju också på, människor man lär känna som bara försvinner...då växer också min bitterhet, var det "bara" det här som var livet? En evig kamp, ända in i döden, och sen då? Poof borta liksom..
Ursäkta mitt eviga gnäll, tack för dina rader hemma hos mig och hit återkommer jag :-) (förhoppningsvis lite mer positiv!)
