En Oskriven Framtid

Vi har ett tag nu haft problem med vår bredbands tv, så därför bestämde jag och mamma oss för att fixa en ny kabel eftersom det är de troliga problemet. Vi satte oss i bilen och började vår färd mot elektronikaffären som ligger på andra sidan av stan. Den vägen innefattar en massa stopp ljus, rondeller och farthinder, som i sin tur orsakar en ojämn körning med många inbromsningar och starter. 

Sedan olyckan är min nacke överrörlig, vilket innebär i stort sett att mitt huvud far ditt tyngdkraften tar det. Jag har inte den muskelkraften i nacken att hålla emot! Längre sträckor har jag alltid en halskrage, men nu var det ju bara en liten bit. Det borde jag ju klara, tänkte jag. 

Det dröjde inte länge innan huvudet gick fram, huvudet gick bak, huvudet gick åt sidan och sen samma sak om och om igen. När vi väl stannade på parkeringen kände jag mig helt yr i bollen, som om jag hade åkt en karusell som gick runt och runt i flera minuter. När jag skulle stiga ur bilen hade jag bara orden fokusera nu Therese så att du inte trillar när du kliver ur bilen. Jag fokuserade på marken för att sätta ner fötterna på rätt plats och hoppades sedan att jag stod kvar på samma ställe när jag hade rest mig upp.. Det funkande och med staplande steg gick vi in i affären för att köpa vår kabel, saken var ju bara den att vi skulle ju hem igen..

Självklart borde jag ha använt min halskrage för att i allafall slippa hälften av alla ryck. Anledningen innerst inne till att jag inte gjorde det var nog att jag skämdes över att ha den när vi körde i genom stan med risk att likna grannen i Beckfilmerna!