En Oskriven Framtid

Ibland blir jag så otroligt trött på att känna mig dum för att jag inte kommer ihåg vissa saker. Redan i somras märkte jag att jag hade svårare att minnas vad jag hade gjort en kort stund efter, tex om jag hade tagit medicinen eller inte. Detta resulterade i några dubbeldoser medicin innan en dosett inhandlades och ett prick system anordnades till min inhalator för astman. Medhjälp av olika knep fungerar nu vissa situationer bättre och förhindrar mig själv från att göra misstag med viktiga grejer.

Ändå är det flera saker som många inte märker när dom träffar mig att jag har problem med. Det är till exempel ingen som märker att jag tappar bort tråden i ett samtal om det är med mer än två personer, för då sitter jag bara där och ler och hoppas att ingen ska märka att jag inte hänger med. En annan situation som jag tycker är jobbig är när någon avbryter mig när jag pratar för då kommer jag inte ihåg vad jag sa senast och då måste jag fråga vad vi pratade om, vilket i vissa situationer är rätt förnedrande.  

Vissa dagar köper pappa eller Ida kvällstidningen, som vi alla brukar skumma igen. Problemet är att jag oftast kan börja läsa tidningen två gånger för att jag inte kommer ihåg att jag har läst den innan. Oftast brukar jag fråga familjen om dom har sett mig läsa tidningen, svarar dom då att dom inte vet så blir jag oftast lite sur. Jag har verkligen inte rätt att bli de på dom för egentligen är det mig själv jag är arg på för att jag inte kommer ihåg.

Varför ska Wiplashskador var så komplexa räcker det inte att hela tiden behöva ha ont...