Att läsa!
Jag har bestämt mig för att dela med mig av något som är en stor sorg för mig och något som jag saknar. Redan några månader efter olyckan började jag märka att jag inte hängde med i texten på samma sätt som tidigare när jag läste en bok. Ett annat problem som upptäcktes mer och mer var att jag inte kom ihåg vad jag hade läst innan i boken om jag blev avbruten eller tiittade bort från bokens blad.
Jag visste att något var annorlunda, men jag försökte att inte låtsas om det för då inbillade jag mig att det kanske skulle försvinna. Innerst inne började jag känna en sorg över att inte längre få drömma mig bort i en bok eller i en tidning. Månader har gått och jag har slutat att läsa böcker för jag blev bara mer arg och ledsen än att det gav mig glädje och avkoppling. Jag tittar fortfarande i tidningar, men då mer på betoningen tittar.
Ska försöka förklara för er precis hur det känns när jag har en text framför mig! Tänk er att själva texten är en spegel, för att verkligen förstå texten och innehållet måste du tränga igenom spegeln. Gör du inte det läser du bara text och ord utan en förståelse för vad de egentligen handlar om.
Därför har jag nu i träning att läsa en bit i en enkel bok varje dag ca 10 minuter, utan några krav att försöka förstå och komma ihåg!
Som ni förstår var detta inte särskillt lätt att skriva och erkänna för sig själv eller någon annan. För en del av mig skäms över att inte kunna göra vissa saker som jag gjorde innan, men detta är förhoppningsvis en bit på vägen för att den känslan ska försvinna!
