Livet är så skört ibland...
Ibland gör sig livet påmint hur skört det är..........
Lika snabbt som livet enbart tycks bestå av lyckliga stunder, kan det förvandlas åt andra hållet. Ödet för oss med på resa av lycka och motgångar, som gör att vara liv är unikt. Ingens liv ser likadant ut som någon annans. Oftast funderar man inte över hur bräckligt livet är då vardagen bara rullar på, men när något händer stannar allt upp och det känns som om man slutar att andas. Helt plötslugt är vardags rutinerna inte lika viktigt längre, utan man önskar att man hade njutit mer av de små stunderna och uppskattat varandra mycket mer.
Ett liv innehåller så mycket olika faser, man föds, man växer upp till att bli man eller kvinna, man slutar skolan och börja arbeta, man får familj eller sambo osv och slutligen så avslutas cirkeln med att man går bort. Det är naturliga stadier, men vad man gör av en fas kan enbart du och omgivningen bestämma.
Jag tror på ödet, därför tror jag att det finns en mening med min trafikolycka och min skada. Jag måste tro det för att orka kämpa att bygga upp en framtid igen. Jag kunde aldrig påverka att jag blev skadad, men jag kan påverka vad jag väljer att göra med mina nya förutsättningar. Jag hade kunnat välja att bara sluta leva och tro att jag är ett paket som inte kan göra något resten av livet eller kan jag välja att kämpa bygga upp en ny framtid efter mina nya förutsättningar. Visst jag har mitt handikapp som ställer till det i vardagen för mig, men då gäller det att försöka hitta lösningar och acceptans att det är så just nu. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som är själva meningen med allt detta, men jag vet att det kommer. Tanken är kanske att jag ska arbeta inom detta området, föreläsa om min skada eller hjälpa andra i samma situation och detta hade jag förmodlingen inte sysslat med om det inte hade varit för min skada!
Det viktigaste åter igen är ta hand om varandra och njut över det ni har! 
