En Oskriven Framtid

Igår skrev jag "Det är inte lätt att vara stark när man känner sig liten"!

Då ville jag inte att alla skulle förstå, jag visste att de som lever i samma situation skulle göra det men inga andra. Ibland vill man bara att orden och meningarna ska vara kryptiska, så att alla kan bilda sig en egen uppfattning och skapa en egen innebörd av vad orden betyder för just en själv. När jag gick in här idag kände jag att jag ville dela med mig av varför jag skrev som jag gjorde igår.

Sedan i söndags har jag haft riktigt "j-vla" ont i min nacke till och med det minsta och lättaste halsbandet fick åka av igen igår bara för att jag inte ens klarade av den tyngden runt min hals. Att gå runt med ständig smärta är något man vänjer sig vid till viss del, en annan del vill bara fly de dagarna som är outhärdliga. Smärtan kan göra den starkaste människan väldigt liten för att känslan av otillräcklighet är så fruktansvärt stor. Man känner sig så sårbar och frusterad att man bara vill krypa in i ett hörn eller under sin filt! Man försöker att gömma sig där för att vinna kampen mot smärtan och hoppas att det som gör mest ont bara ska försvinna.

Inför smärtan är vi alla lika, fattig som rik, svag eller stark... Vi hanterar alla situationer på olika sätt, men inför smärtan blir vi alla maktlösa och vill fly.

De dagarna önskar man att det fanns en deadline då all smärta och trötthet bara skulle försvinna eller bli hanterbar. Andra dagar försöker man ignorera det och tänka på allt som är bra och arbeta efter de förutsättningar som man lever efter, för det är så du måste tänka för att orka och våga bygga upp en framtid igen! För även om smärtan trycker ner en vissa dagar och gör att man känner sig liten, måste man försöka att bli så stark som möjligt för att fortsätta orka kämpa!

Det viktigaste för mig är att smärtan och skadan bara är en del av mig och inte den jag är. När jag träffar en annan människa vill jag inte att de ska se mig som Therese den skadade utan bara Therese eller Tessan. För det är den jag är, visst jag lever med ett handikapp och skada som påverkar mig jätte mycket men det är inte den jag är. Det är inte min personlighet, vilket är den som gör mig till den jag faktiskt är!