En Oskriven Framtid

Jag är så otroligt tacksam ska ni veta för att alla ni läsare har hängt kvar vid blogg trots de senaste veckornas blogg torka. Många gånger har jag känt sug att skriva ett inlägg eller två, men när jag har kommit in här på min sida har jag bara känt att energin inte riktigt har räckt till. Det enda jag har gjort då är att ha tittat in på statistik knappen för att se hur många som fortfarande har läst bloggen varje dag, detta har gjort att jag ändå har gått ifrån bloggen med ett stort leende på läpparna och känt en stor tacksamhet för att jag är så lyckligt lottad över att ha alla er.




På måndag har det gått tre veckor sedan jag gjorde ingreppet i Jönköping och energin och kraften börjar sakta men säkert att återvända. Ett tecken på detta är att mina promenader blir allt längre och längre igen och takten allt snabbare och snabbare. De som har promerat med mig under den här tiden har tyckt att det har varit lite semester, då de inte behövde jogga jämte mig utan kunde känna att deras tempo räckte. Jag vill nämligen förtydliga att jag har väldigt långa ben, vilket medför att jag går snabbare än de flesta när jag motions går.

Det är fortfarande för tidigt att säga om ingreppet är lyckat eller inte, då jag har varit väldigt svullen, röd och har haft en brännande smärta från det stället och en bit ner i två veckor. Idag är första dagen då jag har känt att det var lite bättre med den brännande smärtan, så jag hoppas att det går åt rätt håll nu. Vi håller tummarna för det!

Hoppas ni fortsätter att följa mig framöver för att se hur min oskrivna framtid kommer att bli!