Trött på att tänka!!!
Ibland blir jag så jäkla trött rent ut sagt på att tänka!!!!! Hela min vardag går ut på att planera och strukturera för att få viljan att gå ihop med hur mycket energi man har i kroppen, vilket är svårare än vad man tror. Ni förstår inte hur min vardag ser ut, allt som ni gör automatiskt måste jag lösa innan jag kan göra det På morgonen måste jag först och främst känna efter vilken typ av dag jag har, är jag tröttare än vanligt, har jag mer ont och så vidare. Det lägger ribban inför resten av dagen. Sen är det dags att fixa till sig på morgonen inför dagen och då måste jag tänka på hur mycket jag ska fixa till mig eller välja mellan att duscha eller bara tvätta sig. Att duscha på morgonen bränner oerhört mycket energi och ska jag prioritera det så får jag räkna bort något annat som jag hade tänkt göra under dagen. För allt jag gör påverkar något annat, jag har ingen extra turbo som jag kan lägga in om man har en stressig dag utan när energin är slut så är den slut.
Efter morgonen är det dags för att hantera resten av dagen vilket innebär att tänka på varenda fotsteg du tar för att du är rädd för att du ska trilla, att tänka ut olika anpassningar eller hjälpmedel på saker som inte fungerar eller för att du ska få mindre smärta. Att prioritera vad som är viktigast i veckan får jag göra hela tiden för att utgå från den grunden vilket ibland innebär att prioritera bort bra saker, som man ibland heller vill göra. Andra saker som är vadrag är att hela tiden ha koll på sitt medicin lager för att hela tiden ligga före med recept och uthämtning för att det inte ska bli något glapp, vilket innebär att vara kändis på apoteket. Man ska inte behöva ha en tre sidor lång medicin lista när man är 24 år, men ändå är jag så tacksam över att de finns för utan mina mediciner hade jag inte haft något liv.
Förstår ni nu att man ibland blir så trött på att behöva tänka och inte bara få göra! För dessa sakerna här ovan är något som en frisk människa tar för givet, men för mig är detta mitt arbete varje dag att bara klara av vardagen. För förutom allt detta jag måste ta hänsyn till att man varje dag vill vara en bra vän, familjemedlem, dotter, syster, barnbarn och medmänniska. Ibland känns allt detta övermäktigt, men så är det ibland... Man kan bara kämpa så mycket man bara kan ovh göra det bästa av situationen, för mer kan du faktiskt inte göra!
