Uppgivenhet....

Varför måste allt i mitt liv vara så komplicerat! Det är verkligen inget som kan gå enkelt, utan allting måste undersökas, diskuteras, tänkas på och andra personer måste hela tiden kontaktas. Jag orkar inte med allting ibland, ändå sätter jag mig själv i saker och ting vissa gånger. Jag vill för mycket och kan inte nöja mig med hälften om jag vet att det går eller att jag kan komma längre. För att komma längre krävs det väldigt mycket energi av mig och kämpaglöd i mycket.

Hade jag bara accepterat att komma hälften hade det inte varit så avancerat, men bara för jag är skadad ska jag inte behöva nöja mig att komma till hälften. För som frisk vet jag att jag hade krävt och velat mycket mer, för det är ju bara sån jag är.

Just nu känner jag bara en stor uppgivenhet för allting. Vill bara att fritid, jobb, sjukvård, livet ska flytta på... men just nu kräver alla delar en väldigt stor uppoffring!



Kommentarer
Postat av: Therese

Sänder över ett gäng styrkekramar! Hoppas att du får en så bra helg som möjligt. Kramar

2011-10-21 @ 18:55:07
URL: http://envisodum.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0