Att inte räcka till!
Ibland känner man sig så himla otillräcklig, så mycket man vill.... Allt är inom räckhåll, men ändå så långt bort. Vissa dagar blir man bara trött på sin kropp, man känner att man vill orka träffa vänner, vara med på saker, känna att man kan göra vad man vill men ändå går det inte. För när man tänker tanken att göra det så lyder inte kroppen, man vill att armarna och benen ska resa sig upp och gå ut genom dörren för att göra de sakerna. Istället händer ingenting, kroppen orkar inte, så kroppen ligger bara kvar i soffan/sängen när viljan går sin väg på egen hand.
Jag vill finnas där för alla som finns runt omkring mig hela tiden, men inombords finns det en stor besvikelse att man inte alltid orkar vara på plats rent fysiskt eller ringa det där samtalet eller bara ta upp luren. Tänk om någon av de som betyder så mycket tröttnar på mig en dag och bara försvinner för att jag inte har orkat vara som innan. Hur ska man hitta en balans att klara av att vara skadad men ändå hitta en balans i vardagen för allting det innebär?
Om någon har ett svar på detta, vill jag gärna veta det......
