Det är inte så enkel....
Då är äntligen två dagar avklarade på det nya schemat på arbetsträningen, skillnaden från det gamla är att jag har lagt till 2 timmar per vecka. För er "friska" så låter en arbetstid på 8 timmar i veckan ingenting, men för min kropp är det en väldigt stor grej. Jag tycker det är otroligt kul att gå iväg och arbetspröva, man känner sig som en i gänget igen och mer normal. Men gud vad jag var slut i kroppen igår, tårarna rann av trötthet och mycket tankar.
Trots att det är jobbigt just nu med den nya tiden så vet jag att jag kommer att fixa detta i sinom tid. Bara jag får göra det i min egen takt, utan påtryckning från några runt omkring. För pressar jag mig för hårt kommer jag vara tillbaka där jag började innan sommaren, vilket är det samma som noll timmar. Jag orkar bara inte ta mig upp en gång till från botten av gropen, jag har gjort det en gång det räcker. Vet att man inte kan bestämma sånt, men man kan väl alla fall försöka att påverka vad som är bäst för en. Även om man inte alltid vet det själv.....
Blir bara så trött ibland på att hamna mellan stolarna hela tiden och att alla skyller på varandra istället för att sammarbeta. Tydligen är reglerna sådana, men är de reglerna till för att sänka de som verkligen försöker eller för att hjälpa. I mitt fall ställer de bara till problem... Inte ens en bra stol att sitta på är en självklarhet!
Har också varit med om att jag hamnat mellan stolarna och det känns som att alla skyller på varandra. Det finns ett företag som hjälper utsatta människor och ser till att dessa får rätt ersättning. Tex efter en olycka, vid sjukdom. Aidme heter de, kan ju vara värt att kika in deras hemsida, aidme.se. Hoppas du finner styrka och mår bättre snart. Kram
