En Oskriven Framtid

Blir både arg och ledsen när man blir dåligt bemött av vårdpersonal. Vet själv hur viktigt det är att visa respekt och förståelse för varje individ som vänder sig till vården, eftersom jag är van vid både att vara personal och patient. Under de här fem åren som jag har varit skadad har jag haft turen att möta väldigt fina människor, som passar utmärkt i sin roll. Ska inte sticka under stolen att jag även har mött ett och annat rötägg också, men alla fina människor som har hjälpt mig slätar över de minnena lite.

Anledningen till min besvikelse idag var ett enkelt telefonsamtal till min vårdcentral för att förnya ett recept. För det första var jag lite irriterad redan innan jag kom fram då jag har försökt att komma fram i tre dagar, men telefontiderna har varit slut redan vid lunch varje dag. Idag under eftermiddagen kom jag äntligen fram och jag förklarade snabbt vem jag var och mitt ärende. Ett sånt här samtal brukar vanligtvis vara väldigt enkelt och gå på några minuter, men nu visade det sig att min läkare hade gått på semester och var inte tillbaka från vecka 29. Men jag såg inget problem i det, då jag har haft samma medicinering i tre år och andra läkare har skrivit ut tidigare, tyvärr såg inte hon det som enkelt. Helt plötsligt sa hon att hon tyvärr inte kunde lova något. Då blev jag förbannad och sa, men jag kan inte vänta till vecka 29 för min medicin tar slut i slutet av nästa vecka och jag måste ha den för att klara av min vardag. Ni får faktiskt fixa det men en annan läkare. Om och om igen säger hon att hon inte vet om det kan fixas, men jag får väl lägga en lapp till en läkare. Detta samtalet slutade med en både arg och ledsen Therese och det är så synd när det blir så. Har världens bästa läkare och har blivit väldigt bra bemött i övrigt på vårdcentralen tidigare, tyvärr spelade den här personen inte i samma liga. Så nu är det bara att hålla tummarna att det löser sig, annars blir det en kamp att ta helt i onödan....