En stor nåldyna!
Brukar inte vara nervös över att göra en undersökning, men idag fanns det tusen fjärilar i magen när vi körde bort mot Karlskrona. Denna gången ville jag att det skulle visa något, så jag vet vad jag kämpar mot och vad mina förutsättningar är för att få en någerlunda fungerande arm i framtiden. Ovissheten är många gånger värre än att veta...
Vi gick genom den långa korridoren upp till klin fys och jag satte mig ner på samma plats som förra gången för att få en uns av lite trygghet. Samma glada labriatorie sköterska hämtade mig och tog mig till samma rum som förra gången. Läkaren tittade inte ens upp när jag kom in utan stirrade djupt ner i sina papper. Jag gick till mitt lilla bås för att klä av mig tröjan, vet ju rutinerna vid detta laget. Jag gick fram till britsen och skulle precis lägga mig ner när jag såg några stora fötter närma sig mig. Tittade upp och såg att läkaren stod framför mig och sträckte ut handen, jag tog min andra arm till hjälp att lyfta upp min högra arm för att hälsa. Genast uppfattar han hur stora problem som jag verkligen har och säger oj, kan du inte använda armen alls. Tänkte att står inte det i mina journaler att det är så här illa!
Jag fick redogöra hur olyckan hade gått till och han spekulerade i hur mitt huvud hade slungats i krocken. Han undrade vad jag gjorde nu och vilka behandlingar jag hade fått, berättade om rehab och Lyrican. Sen var det dags att börja med själva undersökningen på höger armen, han förklarade att han skulle sticka in nålar i olika muskler för att mäta aktiviteten. Han trodde nog att min arm var en stor nåldyna för han stack tio gånger från axeln och ner till fingrarna. Det var endast nålen vid axeln som gjorde ont, dom andra kändes inte..
Förstod redan när jag gjorde undersökningen att något var fel för han stack så självklart nålen rakt in, men när han inte fick något resultat började han snurra och ändra nålens läge. Han gjorde det på alla stick förutom det i axeln och det var endast där han fick lite aktivitet. Som ni kanske fattar nu är min arm i princip död på muskelaktivitet , vilket inte riktigt har gått in i mitt huvud ännu. Det positiva eller negativa är att det inte var något fel på nervbanorna från kotorna ut i armen.
Så det enda de vet nu är att det är någon skada mellan det att impulserna skickas ut från nervsystemet till musklerna i min arm. Därför kommer jag få göra ytterligare en undersökning i Karlskrona framöver.
TUSEN TACK FÖR ALLA LYCKO ÖNSKNINGAR, BEHÖVDE DOM! TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS!
Vi gick genom den långa korridoren upp till klin fys och jag satte mig ner på samma plats som förra gången för att få en uns av lite trygghet. Samma glada labriatorie sköterska hämtade mig och tog mig till samma rum som förra gången. Läkaren tittade inte ens upp när jag kom in utan stirrade djupt ner i sina papper. Jag gick till mitt lilla bås för att klä av mig tröjan, vet ju rutinerna vid detta laget. Jag gick fram till britsen och skulle precis lägga mig ner när jag såg några stora fötter närma sig mig. Tittade upp och såg att läkaren stod framför mig och sträckte ut handen, jag tog min andra arm till hjälp att lyfta upp min högra arm för att hälsa. Genast uppfattar han hur stora problem som jag verkligen har och säger oj, kan du inte använda armen alls. Tänkte att står inte det i mina journaler att det är så här illa!
Jag fick redogöra hur olyckan hade gått till och han spekulerade i hur mitt huvud hade slungats i krocken. Han undrade vad jag gjorde nu och vilka behandlingar jag hade fått, berättade om rehab och Lyrican. Sen var det dags att börja med själva undersökningen på höger armen, han förklarade att han skulle sticka in nålar i olika muskler för att mäta aktiviteten. Han trodde nog att min arm var en stor nåldyna för han stack tio gånger från axeln och ner till fingrarna. Det var endast nålen vid axeln som gjorde ont, dom andra kändes inte..
Förstod redan när jag gjorde undersökningen att något var fel för han stack så självklart nålen rakt in, men när han inte fick något resultat började han snurra och ändra nålens läge. Han gjorde det på alla stick förutom det i axeln och det var endast där han fick lite aktivitet. Som ni kanske fattar nu är min arm i princip död på muskelaktivitet , vilket inte riktigt har gått in i mitt huvud ännu. Det positiva eller negativa är att det inte var något fel på nervbanorna från kotorna ut i armen.
Så det enda de vet nu är att det är någon skada mellan det att impulserna skickas ut från nervsystemet till musklerna i min arm. Därför kommer jag få göra ytterligare en undersökning i Karlskrona framöver.
TUSEN TACK FÖR ALLA LYCKO ÖNSKNINGAR, BEHÖVDE DOM! TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS!
Då var det dags igen....
I morgon är det dags för det andra undersökningen i Karlskrona där de ska kolla funktionen i armen. För tre veckor sedan var jag där och gjorde ett ENG, vilket betyder att de kollade nervbanorna medhjälp av att sätta små elektroder längs armen och sedan ge små strömstötar. Sen läser man av resultatet hur snabbt strömmen har blivit lett via nervbanorna för att få fram hur de verkligen fungerar.
När jag hade gjort klart den undersökningen ville hon som gjorde testet att jag skulle träffa en specialist läkare från Lund och göra en kompletterande undersökning som heter EMG den 4 augusti. Dagarna har gått och nu står man här nervös igen inför morgondagen. EMG innebär att de kollar muskulkraften via små nålar som de sticker in i musklerna och denna gången ska de gå ända upp till nacken. Förra gången gick de bara upp till armbågen, vilket jag tror är en för kort sträcka i med att jag inte kan dra upp höger axel heller. Själva "förlamningen" börjar redan vid axeln på höger sida och ner mot fingrarna.
Som tur är har jag en stödjande syster med mig som ska gå upp tidigt i morgon för att köra mig och vara med i Karlskrona. Precis som förra gången så rivs alla känslor upp inför undersökningen och man funderar mycket över vad det visar eller inte visar resultatet. Detta är ju avgörande hur min framtid ska bli och vad jag ska kunna arbeta med. Tankar som också kommer är vad det helt i onödan som jag la tid, energi och pengar på en utbildning som jag kanske aldrig kommer att få arbeta med. Tänker även mycket på det här med familj och barn, hur ska jag kunna lyfta mitt eget barn med min nacke eller kunna sköta det med en arm. Vet att allt går och lösa, men ni måste ändå kunna se att det är saker som man tänker på. Allt hade ju i allafall varit lite lättare om man har två någerlunda fungerande armar. Brukar inte tillåta mig själv att tänka så här utan ta en dag i taget och leva i nuet, men när man ska göra en avgörande undersökning kommer det för nära och då börjar det snurra!
Önska mig lycka till i morgon!
När jag hade gjort klart den undersökningen ville hon som gjorde testet att jag skulle träffa en specialist läkare från Lund och göra en kompletterande undersökning som heter EMG den 4 augusti. Dagarna har gått och nu står man här nervös igen inför morgondagen. EMG innebär att de kollar muskulkraften via små nålar som de sticker in i musklerna och denna gången ska de gå ända upp till nacken. Förra gången gick de bara upp till armbågen, vilket jag tror är en för kort sträcka i med att jag inte kan dra upp höger axel heller. Själva "förlamningen" börjar redan vid axeln på höger sida och ner mot fingrarna.
Som tur är har jag en stödjande syster med mig som ska gå upp tidigt i morgon för att köra mig och vara med i Karlskrona. Precis som förra gången så rivs alla känslor upp inför undersökningen och man funderar mycket över vad det visar eller inte visar resultatet. Detta är ju avgörande hur min framtid ska bli och vad jag ska kunna arbeta med. Tankar som också kommer är vad det helt i onödan som jag la tid, energi och pengar på en utbildning som jag kanske aldrig kommer att få arbeta med. Tänker även mycket på det här med familj och barn, hur ska jag kunna lyfta mitt eget barn med min nacke eller kunna sköta det med en arm. Vet att allt går och lösa, men ni måste ändå kunna se att det är saker som man tänker på. Allt hade ju i allafall varit lite lättare om man har två någerlunda fungerande armar. Brukar inte tillåta mig själv att tänka så här utan ta en dag i taget och leva i nuet, men när man ska göra en avgörande undersökning kommer det för nära och då börjar det snurra!
Önska mig lycka till i morgon!
