En Oskriven Framtid

Dessa fem veckorna som jag har semester så är det inte inplanerat mer än ett läkarbesök, vilket är ovanligt för att vara mig. Vet egentligen inte om man kan ha semester från att vara sjukskriven, men för mig är det så i allafall. För en gångs skull behöver man inte förklara för någon om varför man är sjukskriven, utan man får vara som en i mängden. Normal för en gångs skull om man kan kalla de för det!

Tillbaka till det här läkarbesöket då, igår hade jag nämligen en tid på hudmottagning i Karlskrona pga av mina smärtstillande plåster. Jag har nämligen fått eksem med små blåsor under klistret, som kliar väldigt mycket. Frågan som ställdes på remissen var ju om jag kunde ha kvar denna typen av smärtstillande och om det gick att förhindra. Svaret jag fick av läkaren var att jag skulle få komma tillbaka på ett besök till hud i Karlshamn där de skulle testa mig mot olika ämnen för att se om jag är allergisk mot något. 

Hon visste väl inte helt säkert om hon kunde få fram ämnet som irriterade i plåstret, men de skulle göra ett försök så får vi se vad det leder till. Jag frågade varför inte man fick en reaktion direkt när man började använda plåstret utan att det kom ett år efter, men hon sa att kroppen har reagerat mot detta från början. Kroppen samlar tydligen på sig allergenet till en viss gräns och det är då du får eksem osv, men innan dess finns det bara i kroppen. Jag skulle inte heller använda vanliga plåster, utan hudvänliga typ tygplåster istället för att spara kroppen! 

Nu har vi precis landat i soffan på hemmaplan efter ett dygn i Jönköping. Tänkte att jag skulle visa hur blockaden går till i bilder, som vi tog idag. Klockan sex igår kväll fick vi nyckeln till vårt rum på patienthotellet, där vi skulle spendera natten så vi var på plats då jag hade en jätte tidig tid på operation. I morse var det nämligen dags för provblockad nummer två, vilket betyder att man testade att spruta in lokalbedövning på en ny nivå i nacken.




Det var en jätte trevlig och skojfrisk sjuksköterska som hämtade oss i väntrummet i morse och hjälpte oss med rutinerna inför blockaden. Åter igen var det dags för mej att ta på sig den stora gröna rocken, operationsmössan och tossorna, innan jag fick gå vidare in till salen och lägga mig rätt i röntgenapparaten. När läkaren sen kom in i rummet var proceduren igång och det utsatta stället var facettleden mellan C4 - C5. Det första sticket kändes mer än det gjorde förra gången, men det är ju värt varenda stick om det bara ger lite lindring.



När läkaren hade stuckit färdigt var det dags för sjuksköterskan att ge mig ett stick, då smärtenheten där uppe hade gått med att ge mig min B12 spruta för dagen för att jag skulle slippa strula med det när jag kom hem ikväll! När jag tog bort plåstrena i förmiddags som täckte halsen såg det onekligen ut som att man har blivit biten av en blodsugande vampyr, men i själva verket är det bara två vanliga prickar efter insticken av nålarna!



Precis som förra gången var det sen dags för att fylla i ett smärtintensitets schema timme för timme,för att läkaren skulle kunna se hur smärtan förändrades. Denna gången gick smärtan som lägst till 2-3 på en 10 gradig skala, vilket gjorde att det blev ett positivt utfall. Förra gången gick den enbart ner till 4 och då låg jag på 6-7 innan vi började, idag låg jag på 8. På läkarbesöket under eftermiddagen bestämdes att det skulle göras en ny provblockad på samma ställe i början av juli för att se att det blir likadant denna gången. Man vill ju utesluta att det är förväntningar och placebo effekt som gör att man blir smärtlindrad, därför görs det alltd två gånger innan man går vidare. Så i början av juli kommer jag få ett besked hur vi ska gå vidare, så jag ber er igen håll tummarna om tre veckor!

Då var det åter dags att packa sig in i bilen mot Jönköping för att åka en sträcka på 21 mil dit och 21 mil hem! Det har nämligen blivit dags att prova blockad nummer två, för att se om det funkar bättre på denna nivån i nacken. Förra gången sprutades lokalbedövning in på nivån C5 - C6, men det hade inte tillräckligt smärtlindrande effekt för att det skulle vara på rätt ställe!

Dock hade jag ändå lite effekt av blockaden, därför tror läkaren där uppe att kanske problemet sitter på nivån under eller ovanför. När man sprutar in lokalbedövning på en viss nivå sprider sig den till halva nivån ovanför och halva nedanför och det är därför vi nu denna gången ska prova på någon närliggande nivå. För att slippa åka båda sträckorna samma dag så gör vi som förra gången, åker upp en dag tidigare och sover över en natt. Klockan åtta på onsdag morgon är det dags att ta på sig operationsrocken och mössan igen och traska in mot operation, önska mig lycka till!


Håll tummar och tår att det ska lyckas denna gången!

Vet att ni är många som undrar hur det gick i Jönköping igår och nu har jag samlat ihop lite krafter till att skriva om besöket! Som ni vet åkte jag och mamma upp redan en dag innan för att det inte skulle bli så många mil på en och samma dag, vilket funkade bra. Man blev inte lika stel i ryggen och man besparade kroppen från en total utmattning samma dag som jag skulle göra blockaden.





Klockan halv tio igår var det dags att lägga den första provblockaden i nacken. Det hela började med att en jätte trevlig undersköterska kom och hämtade oss i väntrummet och förklarade hur allt skulle gå till en gång till, även då läkaren hade berättat det förra gången var det bra att få höra det två gånger! Efter det gick vi in till operationsavdelning där jag fick byta om till en operationsskjorta, mössa och tossor innan vi vandrade vidare in till operationssalen och lämnade mamma i väntrummet. Inne på operation hälsade min läkare välkommen och började med att förklara att han hade med sig en annan läkare som skulle läras upp i denna metoden, därför var hon med och skulle träna på att ställa in röntgen apparaten rätt. När presentationen var klar fick jag krypa upp på operationsbordet och lägga mig på min vänstra sida, när jag hade lagt mig till rätta fällde läkaren som gick jämte ner röntgen apparaten över nacken och ändrade ställning på mitt huvud tills det blev en tydlig bild på facettlederna.

När det var klart märkte min läkare ut var han skulle göra insticken och bad mig att ligga så stilla som möjligt. Undersköterskan som hade hämtat mig gick då och ställde sig vid min sida medan läkaren packade upp de grejerna han skulle ha. Undersköterskan hade verkligen gått en kurs i psykologi kändes det som, för hon var verkligen en fena på att vara ett stöd och prata bort situationen lite.

Efter några minuter var läkarna tillbaka vid nacken och min läkare började att tvätta vid insticksstället och sen var det dags för stick nummer ett. Det enda jag hade i tanken just då var att försöka vara så still som möjligt, vilket faktiskt gick över förväntan. Sticket var inte så farligt smärtsamt utan det var mer när de sprutade in lokalbedövningen som det spände rejält. När det var klart var det dags för stick två och samma procedur genomfördes en gång till, innan det var klart. Jag blev nästan förvånad att det hade gått så snabbt som de faktiskt gjorde och innan man visste ordet av var det dags för lite fika. Jag och mamma konstaterade att det nog var ett sätt för att förhindra att man inte skulle svimma efteråt, då luften går ur en när det är färdigt.

Detta var det som var kvar på kvällen! 


Efter fikan var det dags att fylla i ett smärtintenstitets schema varje timme tills vi skulle tträffa läkaren på eftermiddagen igen. Sammanfattningen av hur smärtlindrad jag blev av det är att det blev bättre och smärtan sjönk till 4 ungefär på en tio gradig. Tyvärr verkar inte detta var tillräckligt för att man ska ha hittat rätt ställe och därför ska jag upp där igen i juni och då ska han testa att lägga blockaden på en annan nivå i nacken för att se om han får bättre resultat. Så i det hela vet jag bara att det hjälpte lite, men annars är vi inte mer klokare än nätr vi åkte upp. Så nu får vi hålla tummarna igen att det blir ett bättre resultat nästa gång!!!

Nu har vi packat ihop vår lilla väska och nu är det bara duschen och pannkakslunchen kvar innan vi ska bege oss upp till Jönköping. Vi åker redan i eftermiddag för att det inte ska bli sex timmar i bil samma dag, det blir lite mycket för min nacke. Så vi tog beslutet att bo på hotell en natt för att vi skulle vara på plats i morgon bitti! Klockan halv tio har jag tid i morgon på smärtenheten i Jönköping och då ska den första provblockaden läggas.

I morgon är det dags att ta på sig operations mössan och lägga sig på operationsbordet för att testa blockaderna. Blockaden görs nämligen på operationsbordet bara för att läkaren behöver en röntgenappart för att kunna se exakt var han ska sticka in sprutan. Sen är det upp till bevis om det händer något eller inte, men vi håller tummarna för att det ska ge lite lindring.

Så snälla håll alla tummar och tår för att det har lite effekt i morgon!!



Facettleden! Bilden är uppifrån!

Nu är vi hemma igen i vårt lilla blekinge efter en långtur till Jönköping. Igår var det det dags för ett besök på sjukhuset Ryhov i Jönköping för att träffa överläkaren/smärtläkaren Mats Persson för bedömning av att prova facettledsblockad i min nacke. Så klockan halv åtta igår lämnade vi Karlshamn för att köra den tre timmar långa färden upp till Jönköping, men det blev även några stopp på vägen för att vi skulle kunna sträcka på benen lite. 

Efter lunch var det dags för fjärilarna i magen att börja fladdra då i gick in genom sjukhusets dörrar och upp mot smärtenheten. Varje gång man ska träffa någon ny eller ska testa en behandling infinner sig ett hopp och förväntan i magen att det ska bli bättre än vad man har det nu! När vi kom upp till deras dörr var den låst, så vi skulle precis sätta oss ner och vänta in klockan tills den slog ett, men då kommer en man i vit rock ut genom dörren. Han vänder sig mot oss och frågar om jag är Therese, ja säger jag lite chockad. Han presenterar sig då som den läkaren som vi ska träffa och ber oss att anmäla oss i luckan och sen sätta oss ner tills han kommer. Jag anmäler mig i luckan och betalar och stackaren i luckan får mycket jobb med mig då ett frikort måste utfärdas. Efter att vi har suttit några minuter kommer läkaren ut tillsammans en yngre läkare som skulle gå jämte han under dagen och efter det tränger vi oss in alla fyra i ett smalt litet undersökningsrum. 

Han började att förklara anledningen till att vi var där och sen fick jag berätta om olyckan och mina besvär, men även besvara frågorna han ställde. Efter det var de dags för undersökning där han kände på nacken och skulderblad, men även hur stel jag var i de olika riktningarna som jag vred huudet på. Sen kollade han reflexerna i bägge armarna, där han upptäckte att de inte längre var liksidiga. Den dåliga armen reagerade mer än den friska, vilket han tolkade som att den dåliga armen överreagerade. Reflexernas signaler går in till ryggmärgen och vänder medan en signal att du ska röra på armen går en längre bana, vilket gör att det inte är konstigt att reflexerna funkar men inte resten av armen. Detta var bara en liten kort förklaring för er som inte är jätte insatta i anatomin och som tyckte det hela verkade märkligt. 

Slutligen kom vi tillsammans fram till att jag ska prova det här med blockaderna, då statiskt sätt 50 % av de fall med långvarig wiplashskada blir bättre smärtmässigt. Till vår stora förvåning fick jag en tid för prov blockad redan på måndag i Jönköping, så det blir att köra en gång till. Jag fick en tid både på förmiddagen och eftermiddag i fall inte den första blockaden ger någon skillnad smärtmässigt så kan man lägga den på ett annat ställe på eftermiddag. Om man lyckas håller det effekten i sig i ungefär ett dygn, sen blir det som vanligt igen. För att lägga en blockad som håller ett halvår till ett år måste man ha två positiva resultat på provblockader, annars avslutas allt! Så nu håller vi tummar och tår att jag ska vara en av de 50 % som lyckas! Önska mig lycka till på måndag!!!!  

Ibland förvånar sjukvården en åt det positiva hållet istället för det negativa. Inte för att jag har dåliga erfarenheter från mina sjukhus besök, absolut inte tvärtom så har de flesta jag träffat varit helt fantastiska. Det negativa som man upplever som patient när man slungas in i den här världen är att man slussas runt mellan olika insatser och att det är väldiga väntetider mellan varje insats. Ett exempel på det är väl denna kedjan, AKUTEN - RÖNTGEN - SPECIALIST osv, mellan varje instans så är det flera veckor eller månader vilket i slutändan leder till en jätte process för den enskilda individen.

För ungefär en månad sedan skickades en remiss till Smärtrehab i Jönköping för att se om jag jag kunde få testa en behandling som de inte har här nere. I mitt huvudet tänkte jag att det skulle ta flera månader innan jag fick komma dit och att det inte skulle bli innan sommaren, men ack så fel jag hade. Idag damp nämligen ett brev från sjukhuset Ryhov ner i brevlådan där det stod att jag hade fått en tid den 17 maj. Helt plötsligt blev det snabba ryck och en planering riggades snabbt upp hur vi skulle ta oss upp och vilken som skulle med osv! Sådana besök är ju inte bara att infinna sig på utan det är mycket som ska klaffa för att det ska gå och genomföra, men nu är det klart iaf!

När man drabbas av en nackskada är det inte bara smärtor och rörelsebegränsning i nacken som ingår, utan det blir som en domino effekt och drabbar flera olika delar i kroppen. Tänk att min nackskada gör att jag inte har en höger arm som fungerar, att jag är svag i mitt höger ben vilket innebär att jag trillar då och då, kognitiva svårigheter, smärtspridning till ländrygg osv, att jag blir yr och har huvudvärk, gapsvårigheter m.m. En annan sak som har varit påverkad sedan i olyckan är även synen, vilket förvånar mig mycket.

När jag var tre år konstaterades att jag hade ett synfel och att jag behövde glasögon, styrkan ändrades under min uppväxt och jag fick byta glas rätt många gånger. När jag sen kom upp i tonåren stagnerades styrkan och när jag började gymnasiet var det dags för linser. En månad innan olyckan hade jag en vanlig linskontroll där det konstaterades att styrkan var densamma som tidigare. Ca två månader efter olyckan kände jag att styrkan i linserna var fel, så jag gick tillbaka och fick en ny undersökning, där man kom fram till det omöjliga att synen hade blivit bättre vilket inte ska hända med mitt synfel. Jag fick nya linser och allt fungerade bra i ungefär ett halvår, sen kände jag att något var fel igen och det gjordes en ny undersökning. Då hade helt plötsligt synen blivit sämre igen och gått tillbaka till det jag hade innan olyckan. Så har det hållt på i tre omgånger till, att synen har blivit sämre och sämre.

Därför går jag numera på täta kontroller hos optikern för att det helt säkert ska vara rätt styrka när jag beställer nya linser, så igår var det dags för en ny synkontrol vilket visade att höger öga hade blivit sämre igen. Visst är det märkligt att hela kroppen kan komma i obalans för att man får en wiplashskada! Jag vet att det är många andra skadade som läser, är det någon annan som har råkat ut för det här??

Nu är man tillbaka i hemmets lugna vrå eller lugna kan ju diskuteras. Vi hade det tydligen istället lugnare i Malmö jag och mamma för när vi kom hem sitter min syster helt likblek i en fåtölj och har skadat knät och pappa går böjd som ett c då han har fått ont i ryggen. Vi konstaterade rätt snabbt att vi hade levt i en liten bubbla när vi var iväg, för tänk att någon städar, fixar frukost åt en och att man slipper laga mat det gäller bara att bestämma vad man ska äta. Halva dagarna var nämligen ren semester och den andra halvan var fylld av förpliktelser och nervösitet. På semestern var vi mycket ute på stan och shoppade, åt middag och fikade och bara tog det lugnt. I torsdags var vi även och hälsade på en mycket fin vän till mig Malin och hennes dotter Moa, vilket var jätte mysigt! Hon bjöd på god fika och vi satt bara och pratade, sen klämde vi även in lite Moa mys när hon vaknade. 






Sen var det dags för den andra delen som inte var semester, besöket på Malmö allmänna sjukhus och hos tandläkare Thomas List.  I torsdags gjorde jag en magnetröntgen på käkarna och en panorma röntgen på tänderna, vilket gick jätte bra! Alla var jätte trevliga och väldigt tillmötesgående då vi inte riktigt visste exakt var vi skulle. De som arbetade på magnetröntgen var verkligen lugnet själva, vilket gjorde att mina små fjärilar i magen lugnade ner sig. Jag brukar inte vara nervös innan jag ska göra en undersökning för man har varit med så länge nu och en magnetröntgen på nacken har ju gjorts tidigare. Problemet var att jag var för nyfiken den gången och tittade upp när jag var inne i tunneln och insåg då att jag nästan hade näsan i taket, då är man inte så kaxig när man är fastspänd. Därför hade jag med mig detta till denna gången, men som sagt var det lite annorlunda denna gången. De hissade inte heller upp britsen ända upp till taket denna gången och de spände bara fast huvudet denna gången, så det gick jätte bra och bildernas kvalite blev bra!

Igår var det dags för besöket hos Thomas List och efter lite efterforskningar var vi skulle någonstans hittade vi dit, ibland är det inte lätt att hitta om man inte får en kallelse. Bilderna som togs dagen innan hade tyvärr inte hunnit komma fram så en diagnos vad felet är kunde inte sättas. Istället las en diagnostisk blockad i höger käkled, för att lokalisera om problemet sitter där. Det hela var som en liten minioperation med operationsmössa och sterilisering av kinden och sen var det dags att lägga blockaden. Jag brukar inte klaga men fy fan vad det gjorde ont när han grävde inuti käkleden. Tandsköterskan hade hela tiden kontakt med mig under ingreppet och såg till så att jag andades långa djupa andetag, vilket inte är helt lätt när man spänner sig som en fiolsträng när det gör ont. Efter blockaden reducerades smärtan till en början med 50 procent på den sidan och sen fick vi ett schema som vi skulle fylla i till idag om hur ont det gjorde. Besked vad som ska hända härnäst får jag när Thomas ringer i slutet av nästa vecka, så nu gäller det bara att hanera nervösiteten tills dess. Min högsta önskan är nämligen bara att få slippa ha ont i mina käkar och kunna äta allt igen....

Som de flesta av er vet vi det här laget har jag väldigt ont i mina käkar och kan enbart gapa ca 1-2 cm, normalt ska man kunna gapa ca 5-6 cm. Detta gjorde att jag blev remitterad till sjukhustandläkaren Pontus i Karlshamn som är jätte duktig, men tyvärr hjälpte inte allt som vi provade. Så efter att ha försökt med olika saker i omgångar tog vi beslutet att det skulle skickas en remiss till en bettspecialist i Malmö som heter Thomas List! I februari fick jag chansen att träffa honom första gången på smärtrehab i Lund, då han gjorde en undersökning av käkarna och bettet och jag fick berätta om min skada. Efter det besöket bestämdes det att jag skulle få ett återbesök till honom för vidare undersökning och för att lägga en blockad i käkarna, vilket betyder att man sprutar in lokalbedövning i käklederna. Innan det besöket skulle en röntgen göras på käkarna, vilket ska göras på Malmö allmänna sjukhus imorgon förmiddag! Besöket hos Thomas ska sedan ske på fredag förmiddag, så önska mig lycka till!



För att jag ska få mera sömn och klara av dagen i morgon så åker vi redan i eftermiddag eftersom röntgen tiden låg så tidigt, så vi hyrt in oss på ett hotell i Malmö två nätter framåt. Så i kombination med sjukhusbesöken så blir det också lite semester med lite shopping och restaurang besök. Ibland behöver man verkligen lite miljöombyte för att få ett avbrott i vardagen och lite andrum. Tack mamma för att du följer med mig! 



Vi har även ett besök hos Malin, Ronald och Moa imorgon efter röntgen. Jag vill ju passa på att se deras fina lägenhet och träffa dom när jag för en gångs skull är i Malmö. Det är ju nämligen inte helt lätt för mig att ta mig själv och det krävs mycket planering bara för att det praktiska ska fungera!

 

Nu börjar jag bli utvilad efter besöket hos sjukhustandläkaren i förmiddags.
Det kräver några timmar i soffan för att orka igen efter man har varit iväg! Besöket hos tandläkaren var för att kontrollera tänderna och förebygga att tänderna tar skada, nu när jag har svårt att bosta tänderna pga gapet.

Tänderna visade sig vara i topptrim och tandtrollen hade hållit sig borta, vilket jag var riktigt glad för. Både tandläkaren och jag insåg nämligen att det skulle ha blivit nästan omöjligt att laga ett hål i en tand. De blev både polerade och av med lite tandsten för att hålla sig i trim två månader tills nästa kontroll. Insidan var lite svår att komma till eftersom jag inte hade någon överväldigande gapförmåga denna gången heller, men jag beundrar verkligen tandläkaren att han klarar av det med lite trixande, att arbeta på så små ytor.

Fick idag även veta att remissen till betfysiologen har kommit fram till kliniken i Malmö, men att väntetiden var rätt lång. Min tandläkare skulle göra ett tappert försök att ringa dit, eftersom jag har sådana problem med att äta. Jag saknar verkligen kött som är svårtuggat och andra ätbara saker som är hårda, vilket jag har fått avstå från sen innan jul. Med ett maxgap på 15 mm kommer man inte så långt, matskedarna har bytts ut till teskedar och gaffeln till en smörgåsgaffel. Så snälla lilla tid till Malmö du får gärna komma nu!!!

Då var det dags för årets sportlovsvecka med skolor som stor tomma en vecka och härlig ledighet. Blir glad bara av tanken på minnen från när man själv gick i skolan och fick vara ledig, särskillt att slippa gå upp på morgonen! Jag hoppas att alla ni som är lediga denna veckan åker mycket pulka/skidor, umgås och hittar på massa annat skoj! 

För mig blir det ingen mer ledighet än vanligt, men det gör inget för jag har ju två lediga dagar varje vecka! Så jag ska verkligen inte klaga, tre dagars aktiviteter på rehab varje vecka är precis lagom för vad jag klarar av! Min kropp klarar inte heldagar eller en späckad vecka för då är jag fullständigt utmattad när jag kommer till helgen och får spendera den i soffan eller sängen. Man vill ju kunna träffa vänner eller göra annat på fritiden också, allt är ju menningsfullt! Rehab är meningsfullt för det är mitt arbete just nu och en stor investering i min egen framtid, men det är ju även allt runt omkring så det är en balansgång för att få med alla bitar till den nivån kroppen klarar av just nu! Det är just den balansen vi har hittat nu och det känns jätte skönt!

Så här ser schemat för veckan ut!

Måndag  Besök hos sjuksköterska Monica och arbetsterapeut Karin på rehab. Lunch hos Andreassons ( min morbro med familj)!

Tisdag  Ledig

Onsdag  Besök hos sjukhustandläkaren Pontus för tandkontroll!

Torsdag  Besök hos sjuksköterska Monica!

Fredag  Bio mys med min syster, extra syster och vän!

Lördag  Ledig

Söndag  Ledig

I morgon är det åter dags för ett besök hos en specialist, för att komma närmare någon form av behandling eller lindring till något av alla symtomen. På schemat står en tid hos neurologen imorgon förmiddag för undersökning och bedömning av ett undersökningssvar.

Några veckor innan jul var jag i Karlskrona för att göra en SEP- undersökning, som innebär att man stimulerar handlederna med stötar för att sedan mäta hur de signalerna från armen går upp och registreras i hjärnan. Svaret på den undersökningen visade att det gick upp färre signaler från min höger arm (förlamade arm) till vänster hjärnahalva jämnfört med signalerna som gick upp från min vänster arm till höger hjärnhalva. Nervbanorna korsas i nacken och leder signaler från höger sidan till vänster hjärnhalva och tvärtom.

Frågan är hur man ska tolka svaret och hur det hänger ihop med varannat! Det är det vi hoppas att neurologen ska ge lite svar på som kan hjälpa oss förstå hur armen hänger ihop med nacken och resten av mina symtom. Detta återstår att se imorgon! Önska mig lycka till!

Tro det eller ej, det finns något som går på rätt håll! Idag var det dags för en ny kontroll hos sjukhustandläkaren för att kolla hur mycket jag kunde gapa. Istället för 15 mm kunde jag nu gapa hela 18 mm, det låter inte mycket för er kanske men för mig betyder det mycket.



Så nu blir det att äta Voltaren i tre veckor till och sen får vi se vad det blir av det! Det blev lite restriktioner i julhelgen med att äta mindra portioner men oftare och inget hårt, men det gör inget. Jag är bara så glad att det inte var värre så jag inte kunde äta några skumtomtar alls i jul!

Så nu blir det skumtomtar för hela slanten i några veckor!

När man tvingas till en ändrad vardag får man hela tiden uppleva nya situationer och upplevelser. En remiss till sjukhustandläkaren hade blivit skriven och i torsdags var det dags för besöket. Hela veckan har jag gått och oroat mig för att jag skulle ha hål i tänderna och behöva borra inte att det skulle vara något annat märkligt med min mun. Det visade sig sedan under besöket var det minsta problemet.

Jag satte mig i ett väntrum och förvånades över att det var så fina och klara färger på alla barnmöblerna, dom lyste liksom upp hela rummet och gjorde att man blev glad. Efter en stund kom tandläkaren ut i väntrummet och ropade upp mitt namn. Jag gick fram till honom och han sträckte ut handen för att hälsa, jag lyfte upp min höger hand med vänstra hand och då utbrister han plötsligt nej nu gjorde jag ju fel, jag läste ju i remissen att du inte kunde använda den armen. Jag skrattade lite för jag är så van vid att hälsa så, eftersom alla automatiskt sträcker fram höger handen.

Redan då kände jag att jag fick ett stort förtroende för honom och fjärilarna i magen lugnade fort ner sig. Han gjorde undersökningen snabbt och sa att jag hade tendens till hål på ett ställe och att det förmodlingen berodde på att jag hade för lite saliv utsöndring pga av vissa tabletter jag äter. Efter det så mätte han hur mycket jag kunde gapa som max, vilket var 20 mm. Han frågade då om jag hade problem med att äta för att normalt ska man kunna gapa mellan 50 -60 mm.

Efter det började han känna vid öronen där käkarna fäster, men han hade svårt att känna mina. Även musklerna var stela osv, så det var mycket på en gång. Så nu blir det att gå hos dom ett tag, för att genom övningar få upp käkarna mer så dom kan göra en bettskena. Jag har även fått flour tabletter som jag ska ta sex gånger om dagen, som även ska minska muntorrheten.  Orkar ínte förklara mer från besöket för det var så mycket.... Jag kan ju bara säga att jag har blivit nergraderad till barntandorste istället för en vanlig.