En Oskriven Framtid

Varför är man så dålig på att säga till personer i ens närhet att man tycker om dem. Man bara går i sin egen vardag och vet själv vad dem betyder, men man säger det aldrig högt eller ger dom den där extra långa och hårda kramen. Innerst inne tror jag nog att man tror att de personera vet att de betyder mycket för en, men egentligen har ju inte det någon betydelse. Man blir ju bara ännu gladare över att höra det ändå!

Idag fick jag en oväntad uppskattning och jag blev både otroligt glad och rörd. Försöker visa för många i min närhet att de betyder mycket, men när man får en påminnelse om hur mycket man betyder för någon annan kommer man på sig själv. Tror alla människor kan göra lite mer för dem man bryr sig om än vad man gör, skicka ett sms, verkligen lyssna när någon vill säga något, ge någon en kram eller ordna något med mera. Så nu skärper vi oss alla och höjer oss ett snäpp till, eller vad säger ni!!

Ledig dag mitt i veckan är verkligen underskattat. Perfekt att få en dag för sig själv, för att orka med slutspurten på veckan. Är ledigt från jobbet varje onsdag, men oftast är det något som måste fixas till exempel mediciner, sjukgymnastik, samtal till vårdcentralen med mera.

Idag har jag bara fått göra vad jag vill, inga måsten. Dagen började med en liten promenad för att titta lite på morfar när han spelade boule en liten stund, samtidigt som det var en bra miljöträning för Caspian. Perfekt när man kan slå två flugor i en smäll! Nu sitter vi här på altanen och bara njuter av värmen, som äntligen kom fram framåt eftermiddagen. Visst kan livet vara härligt ibland, utan att göra någonting!!!

Mer av det vill vi ha på semestern!
En vecka kvar i morgon!

Oj oj oj vad det bultar och det bankar... Den låten stämmer verkligen in idag, huvudvärken anlände som ett brev på posten i eftermiddags och vill inte riktigt ge med sig. Trots att jag fick lite extra ansiktmassage idag hos min duktiga massör Ann på hälsobolaget. Så skönt, men den var envisare.

Nu har jag gjort ett nytt försök med Alvedon och snart kaputilerar jag till sängen. Håller tummarna stenhårt för att jag ska vakna upp i morgon, med enbart min vanliga huvudvärk. Man kan ju inte vara allt för kräsen, när man bor i min kropp hihih!

Då var det dags för en ny vecka, midsommar veckan. Sista veckan innan semester perioden börjar för några, jag har en vecka kvar innan det är dags för mig. Detta är annars en lite lugnare vecka än den förra, med student och skolavslutning. Det kan jag behöva för att vila upp mig inför fredagens festligheter hos fina Rosa och Micke.

Annars har dagen bestått av massa hundbus, då Nova en leonberger från valpkursen var och hälsade på. De lekte och vi mattar fikade, alla var nöjda och glada. Sen blev det en liten promenad i skogen som avslutning.

Så här ser veckan ut!

MÅNDAG  Arbetsträning

TISDAG  Arbetsträning + massage

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsträning

FREDAG  Midsommarfirande!

Idag har Caspian och jag inte gjort många knopp. Dagens enda projekt för oss två var att följa med mamma till stan. Fick fixat ett nytt halsband till mitt lilla hjärta, då det gamla sjunger på sista versen. Han växer så det knakar! På hemvägen stannade på glassbåten för lite lunch eller rättare sagt glasslunch. Caspian fick med en liten smakbit av mattes mjukglass.

När vi kom hem sprang vi på en av grannarna på gatan och deras fina hund. Vi har pratat flera gånger om att släppa ihop hundarna för att se om de funkar tillsammans och kan leka lite då och då. Det funkade verkligen super bra, blev vänner direkt. Efter den lekstunden låg både jag och Caspian pall i soffan och sängen i flera timmar!

Härlig dag, att bara få ta det som det kommer!

Det har varit två bråda dagar, med både en student igår och en skolavslutning idag. Det har varit fantastiskt kul, men nu sitter jag här i soffan som en zombie. Som både får böta med smärta och trötthet i kroppen, men jag kommer igen oroa er inte.




Idag i kyrkan på min extra systers skolavslutning sjöng vi in sommaren med "Den blomster tid nu kommer". Alltid lika högtidligt som vanligt och man kan komma på sig själv att sitta och små le, då sommarlovs känslan av frihet kommer över en som minnen då man själv var liten. Känns som dagen igår med studenten var förfesten till sommarstarten och idag var det slutspurten, för nu tycker jag att vi firar in sommaren oavsett hur vädret blir eller fotbollen ikväll går. Det viktigaste av allt är att ta till vara dessa månaderna av sommar vi har framför oss och bara njuta!

Bara två veckor kvar till semestern....

Tiden går så himla snabbt, tänk till hösten är det fyra år sedan jag tvingades flytta hem igen. Mina saker och mitt hem packades ner i flyttlådor på oviss framtid. Målet har hela tiden varit att få packa upp sakerna igen, så snabbt som möjligt och snart är det förhoppningsvis dags. Väntar bara på att en fin lägenhet med hiss eller med inte så många trappor ska dyka upp.

Under hela våren har jag funderat mer och mer på vad jag kan använda av mina saker i flyttkartongerna, då mina förutsättningar har ändrat. Saker och ting måste istället anpassa sig efter mig och tvärtom. En av de sakerna som jag inte kommer att kunna använda är min porslin tallrikar, då de är för tunga. Men det är med sorg i rösten som jag skriver detta, dels tycker jag om dom och sen är det väldigt mycket känslor förknippat till de där tallrikarna. De symboliserar mitt friska liv, där jag kunde välja saker/tallrikar efter form och färg istället för nu när jag måste välja efter tyngd och kant. Jag vet innerst inne att jag måste göra så, men det skär i hjärtat och gör mig lite förbannad över att behöva anpassa sig efter skadan. Jag vill att det ska vara tvärtom, men i vissa situationer finns inget annat val.

För att det ska kännas lite bättre, ska min kusin få tallrikarna i student present från mig. Även om det finns andra saker han kanske uppskattar mer, så kommer det kanske väl till pass när han flyttar första gången. Hoppas att han inte läser detta, men det brukar han inte göra! 

Livet är väldigt tufft ibland, när man påminns om något som man varje dag försöker minimera till att ta minsta möjliga plats...

Idag när jag skulle hämta posten, fanns det ett vadderat kuvert där. På kuvertet stod mitt namn och adress. Förväntansfullt öppnade jag brevet, då jag såg att det inte var något "tråkigt" brev utan ett personligt skrivet ett. I låg det ett fint kort, med många fina ord på som berörde mig djupt. Det fanns också en skyddsängel, som var så vacker.

Tänk att lilla jag, kan beröra och betyda så mycket för en person som man aldrig har träffat. Men genom våra skador finns det ett band, som ingen annan kan nå på det sättet. Vi behöver inte förklara för varandra vad vi menar när vi pratar, då ord inte alltid räcker till för att beskriva hur man mår eller känner. Vi kan även skämta om saker som är jobbiga. För vi vet hur det känns att må som man mår och vad de olika dagarna i våra vardagar kan betyda för dem som är nära. Så skönt att kunna uttrycka det för någon som förstår och är i samma situation.

Tack Emelie för att du finns!

Söndag igen och vilodag. Igår var det fest för min fina morfar som fyllde 75 år. Jätte trevligt verkligen med god mat, tipsrunda och god fika. Älskar dig morfar och mormor med såklart!

Här kommer ett nytt veckoschema! En ännu liten annorlunda vecka, med ytterligare lite festligheter. Morfar denna veckan och min minsta kusin Davids student, samt skolavslutning för min fina extra syster.

MÅNDAG  Arbetsprövning + klipptid

TISDAG  Arbetsprövning

ONSDAG  Linskoll och besök hos sjukgymnasten.

TORSDAG  Arbetsprövning + student för kusinen!

FREDAG  Skolavslutnings fika med min extra syster!

Alla människor har drömmar, stora som små. En dröm är något vi alla strävar efter på olika sätt, vissa drömmar och mål når man, andra förändras på vägen och vissa förblir en dröm. Tror att det är en viktig del av våra liv och en drivkraft för att utvecklas hela tiden.

Innan olyckan hade jag vissa drömmar, som efter olyckan inte är genomförbara pga av nacken. Jag ville till exempel arbeta inom ambulansen, vilket nu hade varit omöjligt med alla lyft. Även om jag har nya drömmar och mål, kan jag ibland bli ledsen över det som gått förlorat. Hela min vardag slogs i spillror för fyra år sedan och den enda stora drömmen i det akuta läget var att få vakna upp och slippa ha ont. Det är fortfarande en dröm, men jag försöker trycka undan den oftast för det blir för jobbigt att hela tiden drömma om något som med stor sannolikhet inte kommer att hända.

Ibland vill man bara glömma sina gamla "friska" drömmar för det gör för ont att tänka på dem och man blir arg och ledsen. Istället har man byggt upp en ny vardag med små och stora mål som man vill nå. Fast nu kan drömmarna handla om att få tillbaka vissa bitar som man hade före olyckan. Som tex en egen bostad, ett fast jobb med mera. Mycket av det som är självklart för andra i min ålder.

En dröm som har förverkligast är lilla Caspian. Han förgyller verkligen min vardag och gör att man får sig ett skratt och ett stort leende bara man tittar på honom!!!

Då var vi framme vid den sjätte juni idag, Sveriges nationaldag. Kan inte säga att det känns som att det är något speciellt, mer än att man kanske vissa stunder tänker efter hur bra vi faktiskt har det. Vi har fri sjukvård, skola mer mera, vilket vi oftast bara tar förgivet imed att vi är uppväxta med det.

Dagen har mest bestått av sovmorgon och vila för mig och Caspian, båda två var väldigt trötta. Perfekt med en vilodag mitt i veckan, så att man orkar med de två sista vardagarna. Den största ansträngningen var en timmes miljöträning med lilla Caspian på nationaldags firandet i Rosengården. Han tycker det är lite obehagligt med trummor och så från musikkårens orkester, så jag försöker vänja han vid det lite smått. Han fick panik när vi mötte dem på torget förra veckan. Idag fick han lite smått panik först, men sen med lite godis hjälp fick han fokus på något annat. Får passa på att gå på lite sånt i sommar, så att han kan följa med på mycket evenemang i framtiden.

Ha en trevlig nationaldag!

Stilig som bara den, var min kusin i lördags. Det väckte så mycket minnen att se honom. Tänk hur bra allting var då, man visste knappt var ont betydde och man hade så mycket framtidsplaner. Det har man väl nu med, men allting var mycket lättare. Nej, nu ska jag inte klaga. Ville bara visa en liten bild på min "lilla" kusin som inte är så liten längre.
Veckoschema kommer imorgon!