En Oskriven Framtid

Nu börjar äntligen denna veckan närma sig sitt slut, bara massage i morgon. Och sen bara mys, kanske litet besök på Byggmax! Efter gympan ikväll sätter jag mig i soffan och bara andas ut. Skiter i allt för en kväll, hoppas bara jag kan stänga av huvudet lite också.... Tankarna fortsätter med lägenhet och andra funderingar, men ska försöka slå bort dom lite mer än vad jag har gjort i veckan!

Ha en underbar torsdags kväll!!!

Det är nära och kära som ger en person styrka!

Tillsammans är vi starka!!!

 

Så mycket tankar som snurrar i huvudet och så många beslut som ska tas. För er som undrat var jag har tagit vägen de senaste dagarna, så kan jag tala om att det har varit fullt upp. För ca två veckor sedan var jag på visning för en trea i Hunnemara området i Karlshamn, 17 spekulanter som skulle titta på samma objekt. Jag har ju varit på många visningar och lagt många bud den senaste tiden, men det har aldrig riktigt gått vägen. Precis som några andra lägenheter som jag har fastnat för såg jag potential i denna, så jag bestämde mig lite snabbt på visningen för att lägga ett bud. Man har ju lärt sig lite under den här resan med, blandat hur man kan "skrämma" bort lite av de som är intresserade genom att lägga bud på olika sätt.

 

Eftersom det skulle vara två visningar så dröjde det ända till i måndags innan mäklaren började ringa runt till de andra, för att eventuellt få in fler bud. Det visade sig att två till var intresserade och ett bud las över mitt, så jag valde att chansa och lägga ett bud till under tisdagen. I onsdags morse ringde mäklaren och berättade att lägenheten var min om jag ville ha den, då säljaren valde mitt bud. Chockad men glad ringde/messade jag runt till familj och vänner för att berätta nyheten. Sen dess har det bara rullat på med kontraktskrivning, handpenning, renoveringsplaner osv... Så bloggen har kommit lite i andra hand, men jag lovar er det blir en spännande resa ni ska få följa med på! För mig är det inte bara att flytta, utan det handlar om att göra det praktiskt efter mina behov. Jag har väntat så länge att få en egen bostad igen och då ska jag tusen gubbar få det som jag vill, även om det kanske tar lite längre tid att komma dit!

 

Här kommer det utlovade receptet på halloncheesecake sedan min lilla middagsbjudning för två veckor sedan. Riktig god och väl värd att prova!!!

Fryst Halloncheesecake

12 portioner
15 digestivekex
75 g smör eller margarin
2 msk socker

FYLLNING;
200 gr färskost
3 äggulor
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl hallon
2 dl vispgrädde

GARNERA MED;
hallon
blåbär
citronmeliss

GÖR SÅ HÄR;
1. Krossa kexen i en matberedare eller i en mortel och blanda med smält smör och socker.
2. Fördela smulorna i 12 muffinsformar eller i en form med avtagbar kant och platta till smulorna så att de blir en fast botten.
3. Fyllning; Vispa ihop färskost, äggulor, socker och vaniljsocker. Rör i hallonen. Vispa grädden och vänd ner i smeten.
4. Fördela fyllningen i formen/formarna och låt stå i frysen i 4 timmar. Garnera med valt tillbehör.

Åååå, jag säger bara det vilken härlig helg. Först middag med mina fina tjejer i fredags, bara en som saknades och sen en mysig helg för mig och Caspian med mormor och morfar resten av helgen. Här har det varit allt från filmmys, spel på hästarna, bords bowling, promenader och massa mys och härliga skratt. En helg utan krav och bara att få vara! Det är verkligen guld värt!!!!

 

Man blir så här glad av det....

 

Här kommer ett litet snabbt veckoschema. Hinner tyvärr inte skriva mer idag, har varken tid eller ork. Är rejält trött efter igår, men men men det vet jag ju om att alla utflykter tar rejält på kroppen. Usch, ibland onskar man att man var barn igen och hade all ork i världen.

MÅNDAG Jobba + tjejkväll hos fina Anna.

TISDAG Jobba

ONSDAG Caspians träningsdag.

TORSDAG Jobba + start på gympan.

FREDAG Tjejmiddag

Ha en super bra vecka!!!

Blir så fruktansvärt arg och ledsen ibland....

Hur man än kämpar eller försöker och även faktiskt lyckas ibland, så räcker inte det till för vissa. Inget blir aldrig tillräckligt och jag vet inte riktigt hur jag ska visa det heller. För de personerna kan aldrig förstå hur min vardag ser ut, eftersom dom aldrig ser mina tårar när det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta vägen eller när jag nästan svimmar av utmattning. De går bara efter det man har uppnått trots skadan, inte kampen på 4 år för att tex komma ut i arbetslivet eller att kunna göra vissa saker igen som man gjorde innan. Det är tack vare mycket hårt arbete, många tårar, många yrselattacker, mycket fint stöd från nära och kära och lite jävla anama som har tagit mig dit jag är idag. Men trots att jag har ett jobb och gå till, så gör det fortfarande förbannat ont varje dag och kroppen känns som bly. Men det är mitt liv, som jag ändå försöker göra det bästa av....

 

Usch vilka dagar det har varit... Tills igår då jag blev firad på min födelsedag och hade en helt underbar dag, berättar mer om det imorgon. Tänkte att jag skulle berätta om dagarna innan först...

 

Som jag skrev i torsdags så var förra veckan otroligt jobbig rent smärtmässigt och mer än vad jag klarade av. Kämpade mig igenom veckan fram till torsdag eftermiddag då det tog helt stopp. Kroppen sa ifrån och yrseln kom som ett brev på posten. Allt började snurra runt omkring mig och varje steg jag tog kändes som man hade bly under skorna. Min sista tanke den torsdag kvällen var att jag skulle hoppa in i duschen innan jag la mig i soffan, men det var snurrigt värre. Så den kvällen fick jag mig en tankeställare och fick begränsa mina planer för fredagen. Med sorg inombords fick jag avboka kvällens aktivitet för att sedan ligga raklång i soffan. På lördagen blev det med ändrade planer med lugn och ro och till och med lite sömn på eftermiddagen. Tro det eller ej, har så himla svårt att sova när vilar. Måste titta på något för att bli liggande, annars kommer jag på massa saker att göra... Har ni med svårt för det?

 

Jag undrar egentligen vilken som är den största musjägaren i den här familjen. Det mest logiska är att man gissar på katten, men ni ska veta att Caspian är inte långt ifrån. Caspian som enligt rasbeskrivning inte ska ha någon jaktinstinkt jagar både möss, ekorrar, kaniner, fasaner... Hans senaste projekt är att under dagens promenad göra ett störtdyk på alla fyra ner i snön för att sedan komma upp med en svart skogsmus i munnen. Som tur väl är sprattlar de små liven tillräckligt mycket för att han ska tappa grepet, så att musen kan springa iväg!

 

Jag tror att Nelly, katten har lärt upp Caspian genom att hon tog hem döda nyfångade möss från skogen när Caspian var liten och la dom i trädgården. Caspian hittade ju självklart mössen några gånger, så helt plötsligt såg man innefrån köksfönstret hur Caspian överlycklig sprang runt med en svans hängande ut från kinden. Så man kan ju säga som så att jag har lärt mig att hantera det här med möss nu. Hns matte är bara överlycklig så länge han inte tycker att de smakar gott, så att han äter den...

 

Ibland känner man sig så liten...

Denna veckan har börjat tufft, då smärtan är jobbigare och mer påträngande än vanligt. Man vill bara krypa ner i sängen och ligga där, men livet funkar ju inte riktigt så. Brukar klara smärtan bättre och är van vid att stå ut, men denna veckan lyser den igenom mer än vanligt. Orkar inte hålla skenet upp lika bra helt enkelt. Men jag tänker så, att ibland måste det nog få lysa igenom. Jag är inte alltid så stark som jag vill vara eller visa. Ibland är jag bara en rädd liten mus som måste få vara liten ett tag för att orka bli stor och stark igen....